- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
87

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87
“Jo, det känner jag visst; det luktar stekt fisk,
tror jag.“
Der sutto de med näsorna i vädret båda två och
luktade en stund; da sprang Dr Aleo upp och sade
med mycken bestämdhet:
“Nej, detta får minsann inte ske! Ingen har
rättighet att uppehålla sig på denna holme, utan att
först bedja om tillåtelse dertill. Jag skulle gerna
vilja se, hvem som understår sig att steka fisk på
min enskilda egendom."
Och så tog han korgen på ena armen och byltet
på den andra och klef i väg åt det håll, hvarifrån
den förrädiska lukten kom, samt antog dervid en min
så grym som ett lejons. Rosa gick efter under sitt
stora kinesiska parasoll.
“Nu inbillar jag mig att du är Robinson Krusoe
och jag Fredag, och att vi begifva oss åstad för att
se, om vildarne hafva kommit,“ sade hon, bäst de
gingo der, ty denna gamla omtyckta berättelse,
som alla barn äro så roade af, spökade ständigt för
hennes fantasi.
“Jaha, och der äro de! Två tält och två båtar,
så sant jag lefver! De skurkarne tänka riktigt roa
sig, kan jag se.“
“Det skulle egentligen vara flera båtar och inga
tält. Jag kan undra livar fångarna äro?“
“So här äro spår af dem,“ sade Dr Alec, och
visade på en mängd fiskhufvuden och stjertar, som
lågo kringströdda i gräset.
“Och se der ännu flera,“ sade Iiosa skrattande,
och pekade på en skarlakansröd hög af något som
filmade stora bumrar.
“Vildarna hålla troligen på att förtära sina offer,
hör du inte ett sådant skrammel med knifvar i det
der tältet?
“Vi borde krypa fram och titta? Robinson var
ju alltid försigtig, och Fredag så rädd som en hare,“
tilläde Rosa fortfarande med skämtet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free