Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
genom ett slag på hufvudet med en trumpinne, som
han just hållit på att gnida af.
“Kom, kom I lapa, slynglar, börja genast att
arbeta igen, annars bli vi inte färdiga tills mamma
kommer. Bär Rosas saker till hennes tält, och gör
henne hemmastadd der, prins. ’ Mac och Steve, ni
kunna styra om, att resten af halmen blir i ordning
och kommer på sin plats; och ni, pysår, duka afbordet,
så vida ni proppat i er tillräckligt, förstås. Ack,
onkel, jag vill så gorna ha ditt råd angående gräns-
linierna och bästa platsen for köket.“
Alla lydde chefen, och Rosa blef eskorterad till
sitt tält af Charlie, som ställde sig helt och hållet
till hennes förfogande. Hon var förtjust öfver sitt
tält och ännu mera öfver det program han upprullade
för henne, under det de höllo på med sitt arbete.
“Vi bruka alltid slå läger någonstädes under
ferierna, och i år tyckte vi, att vi skulle försöka
Holmen. Den är nära till hands och dessutom skall
vårt fyrverkeri ta sig så bra ut härifrån.“
“Ska vi stanna här ända tills den fjerde? Tro
hela dagar! 0, så förtjusande roligt det ska bli.“
“Ja, kära du, vi stora pojkar ligga ofta i läger
en hel vecka; men i år ville pysarne så gerna vara
med, att vi läto dem få det. Du ska’ tro, ätt vi ha
storartade tillställningar: skeppsbrott, kapplöpningar,
krig och alla möjliga spel och lekar. Archieochjag
d’ nästan för gamla för så’nt der nu, men vi göra
det ändå för att roa de andra,“ tilläde Charlie, som
plötsligen kom att tänka på sina sexton år.
“Jag hade ingen idé om, att gossar kunde ha så
mycket roligt för _ sig. Deras lekar ha aldrig förr
förefallit mig det ringaste intressanta. Men jag för-
modar att det är derföre, att jag just aldrig känt några
gossar närmare, eller kanske ni ä’ ovanligt trefliga
pojkar," anmärkte Rosa med en okonstlad öppen-
hjertighet, som var mycket smickrande.
“Ah ja, inte tror jag just att vi ä’ ibland de
dummaste; men ser du, vi ha också bra många för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
