- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
120

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Rosas makt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120
heter, och beredde sig att mata Mac (en förrättning,
som hon på intet vilkor ville dela med någon, hvem
det vara månde).
“Om du hade några minuter lediga, min flicka,
innan du går hem, så skulle jag bra gerna vilja, att
du gjorde Mac en ny skärm; den der har fått en
stor bärfläck, och han får lof att vara snygg i mor-
gon, .ty han skall gå ut, såvida det inte blir solsken,“
sade Mrs Jane, i det hon med mycken värdighet
bredde smör på det rostade brödet, medan Mac sla-
skade omkring sig med thé åt alla håll, utan att han
fick ett ord af förebråelse.
“Ja, tant lilla,“ sade Rosa med en röst så mild,
att gossarna knappast kunde tro, att det var den
samma, som för inte lång stund sedan utfärdat den
stränga befallningen: “Ut ur rummet med er, hvar-
enda en!“
De skulle ej kunnat draga sig undan utan i
ögonen fallande brådska, utan stannade derför, då
hon kom in i rummet och slog sig ned vid sybordet,
utan att yttra ett ord. Det var riktigt löjligt att se
de blickar, som de tre långa pojkarna kastade på den
lilla varelsen, som satt der helt lugn och trädde en
grön silkésände på nålen. De ville alla gerna säga
något som uttryckte deras ånger, men ingen af dem
visste, huru han skulle börja och det syntes tydligt
af det högtidliga uttrycket i Rosas ansigte, att hon
tänkte bibehålla sin värdighet, tills de tillbörligen
hade förödmjukat sig. Tystnaden började bli tryckande;
da plötsligen Charlie, som var van att slingra och
reda sig ur kinkiga belägenheter; kastade sig på knä
framför henne, slog sig för bröstet och sade med en
ton af förtviflan:
“Af barmhertighet, förlåt mig för denna gång,
och jag skall aldrig mera göra så.“
Rosa hade svårt att hålla sig allvarsam, men det
lyckades henne dock, och hon svarade med mycken
värdighet:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free