Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
då inte jag hvad det skall betyda. Rosa är en bra
söt engel, är hon inte?
Hon hade gissat fullkomligt rätt, och engeln drog
sig tillbaka med en mycket jordisk tillfredsställelse
öfver komplimangen, som hon hört.
“Rå hvad skall det nu bli af?“ frågade onkel
Alec sedan åtskilliga andra charader mer eller min-
dre lyckade blifvit uppförda.
“G-ossarna Dove ämna uppföra: “En episod ur
Napoleon I:s lit’“, som de kalla det; barnen tycka
att det är någonting riktigt storartadt, och de små
pojkarna göra det verkligen riktigt bra,“ svarade
Mac med en viss öfverlägsen nedlåtenhet.
Scenen förestälde ett tält, utanför hvilket en skilt-
vakt gick fram och tillbaka och upplyste åskådarne,
genom ett samtal med sig sjelf, om att elementerna
rasade ohyggligt, att han hade marscherat några hundra
mil den dagen, och att han var nära att dö af trött-
het. Derpå stannade han, lutade sig emot sin bössa
och tycktes lura af; han föll dock snart till marken,
öfverväldigad af sömnen och låg slutligen raklång,
med bössan bredvid sig, — en trolös liten skiltvakt.
Napoleon uppträdde. Trekantig hatt, grå rock,
höga stöflar, korslagda armar, barskt utseende och
marscherade med stora steg.
Ereddy Dove blef alltid höljd med ära i denna
rol och grep äfven nu publiken med en napoleonsk
attitud, som framkallade stora applåder; ty den all-
varsamma gossen med sitt stora hufvud, sina mörka
högtidliga ögon, och sin höga panna var “ett riktigt
porträtt af den skurken Bondapart", sade mor Atkinson.
Någon vidtomfattande plan hvälfde sig synbar-
ligen i hans stora själ, — ett tåg öfver Alperna, en
brand i Moskwa, eller ett slag vid Waterloo kanske,
ty han vandrade framåt under en majestätisk tystnad,
tills plötsligen ett sakta snarkande störde honom i
hans drömmar. Han varseblef den sofvande soldaten,
stirrade på honom och sade med en förfärlig röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
