Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
“Ha, han sofver på sin post! Döden är straffet
derför, — han måste dö!“
Han tager upp musköten och ämnar göra pro-
cessen kort, som ofta är fallet med kejsare, – då
nagot i den trötta skiltvaktens ansigte tyckes röra
honom. Och detta var alls inte underligt, ty lilla Jack
var en mycket intagande krigare, der han låg med
sin tschakå till hälften affallen, och det lilla barnsliga
ansigtet, som hade sa svart att hålla sig allvarsamt,
samt en stor svart mustach öfver de röda läpparna.
Det skulle ha mildrat hjertat på hvilken Napoleon
som helst, och den Lille Korporalen visade att han
dock var en menniska, derigenom att han rördes
till medlidande och sade, med en storartad gest, som
uttryckte förlåtelse:
“Tappre man, han är alldeles förbi af trötthet;
jag vill låta honom sofva och ställa mig sjelfpå vakt
i hans ställe.“
Derpå lade han geväret på axeln och började
att med stora steg gå fram och-tillbaka, med en vär-
dighet, som uppfyllde de yngre bland åskådarne med
beundran.
Hkiltvakten uppvaknar, ser hvad som inträffat
och anser sig förlorad. Men kejsaren återger honom
hans vapen med detta leende, som intog allas hjertan
och säger, i det han pekar på ett högt berg, der
just en kraka, rakar sitta: “Var tapper, var vaksam
och kom ihåg, att ifrån dessa Pyramider århundraden
skada ned pa eder“! Och med dessa minnesvärda
ord skyndar han bort, lemnar den tacksamma soldaten
i en ställning af häpnad och öfverraskning, med handen
för pannan och oändlig tillgifvenhet stämplad på det
ungdomliga ansigtet.
Applåderna, som löljde på detta storartade upp-
förande, hade knappast tystnat, då ett häftigt plaskande
och ett gällt skrik förorsakade ett allmänt rusande bort
till vattenfallet, som glädtigt dansade utföre klipporna,
mildt sorlande under sitt fall. Pokey hade också
försökt att göra en dans och hade plumsat i en puss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
