- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
119

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

ringaste prydnad i sitt vackra hår, och endast med
en hvit blomma i bröstet. Hon var mycket blek, men
till. det. yttre. fullkomligt lugn, ty hon gick långsamt
fram emellan de båda raderna af små uppåtvända an-
sigten, hållande åt sig sin klädningskjortel, på det den
ej måtte omildt beröra något af de små hufyudena.
Sålunda gick hon rakt fram till midten af estraden,
gjorde en hastig bugning och, efter ett tecken till
ackompagnatören, stod hon och väntade på att få
börja, med ögonen på den stora klockan på väggen
midtemot i salen. OÖch hela tiden medan hon sjöng
voro de fästade vid denna punkt; men då hon slu-
tade, sänktes de för ett ögonblick och föllo på ett
ifrigt flickansigte, som lutade sig framåt från en plats
i fonden. Derpå, efter ännu en kort bugning, åter-
vände hon hastigt bland barnen, hvilka klappade hän-
derna och nickade åt henne, då. hon passerade förbi
dem, mycket roade af balladen, hon sjungit.

Och hvar och: en följde artigt deras exempel;
men det märktes ingen. entusiasm, och det syntes tyd-
ligt, att Phebe ej hade gjort något särdeles gynsamt
intryck. :

"Hon har aldrig i sitt lif sjungit så illa," mum-
lade Charlie förargad.

"Hon var rädd, stackars liten! Låt henne bara
få tid att hemta sig litet," sade onkel Mac med sin
vanliga välvilja.

"Ja, jag såg nog, att hon var rädd, och jag stir-
rade på henne som en Medusa, men hon tittade ju
inte åt mig en enda gång," inföll Steve, slätande ut
vecken på sina handskar.

"Detta första nummer var det allra svåraste, och
hon gjorde det mycket bättre, än jag väntat," sade
Dr Alec, försökande att ej visa huru sviken han blif-
vit i sin förväntan.

"Varen inte oroliga, Phebe har mod nog till hvad
som helst, och hon skall sätta er i förvåning innan af-
tonen är förbi," profeterade Mac med oförminskadt förtro-
ende; ty han visste något, som de andra ej hade reda på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free