Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( in )
II.
Tyende JUistønde.
När Gunnar nyss med liflig ungdomseld
Till vänlig famn så djerf och glad sågs ila,
Han fann förändrad här sin väna mö,
Och qyalet såg han, der han friden väntat.
Straxt står han slagen utaf sorg och häpnad,
Och tungan fangslas, läppen kan ej stamma
Ett enda ljud; dock snart med hemtad sans
Han ännu fastare i trogen famn
Sin älskling.sluter, och med ifrig värma
Han spörjer skälet till den sorg, hon känner.
”Du gråter, Anna, — ja, du gråter! — säg mig
Hur jag skall trösta dig, hur smärtans tårar
lag bäst kan hämma! säg om någon vågat
itt störa friden i ditt veka hjerta
Itt måla lifvet mörkt, att kanske rycka
ifed våld min bild ur detta trogna bröst!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
