Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 1»2 )
Så Gunnar talar; men den gamla lugnt
Till honom vänder sig med enkla orden:
”Hur häftigt sjuder ej ditt heta blod;
Du vet ej än hvad skäl du har till klagan,
Och likväl skarpt du hvässer dina ord.
Ej någon här har stort den ungas frid,
Ej någon bjudit öfver hennes vilja;
Hon är så fri som fogeln, der han sväfvar
Mot höga rymder, fri som himlens vind,
Der gladt han leker med de ljusa skyar;
Sjelf må hon derfor till din talan svara !”
Gick så den gamla snabbt ur deras åsyn;
Men dock de unga stodo länge än
I stilla vemod vid hvarandras sida.
Då bryter Gunnar denna tystnad; — ömt
Han trycker ungmöns hand, och nu han talar:
”Du tiger Anna! ej ett ord du skänker
Till tröst åt mig, som re’n det värsta fruktar.
Har du re’n ångrat, att din hand du räckt
Åt mig med ömhet, att din famn du öppnat
För Gunnar? Säg mig, om du kanske hört
Att jag med otro far, att någon annan
Jag skänkt min kärlek? Eller kanske tror du,
Att i en framtid jag din hand försmår?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
