Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
 | | Ill. O Ag[=Ottilia Adelborg] |
| RITFUNDERINGAR |
För mycket länge sedan, när jag var en liten,
liten flicka med tjocka, runda kinder, håret hårt
flätat och knutet med bandrosor vid öronen, korta
kjolar och byxhålkar, tyckte jag mycket om "ritade
gubbar".
Min pappa brukade rita sjömän, hästar och
båtar åt oss barn, och efter min farfar hade vi
många vackra ritningar, som vi finga titta på ibland.
Och så hade vi engelska tidningar med mycket
tavlor i. Jag tyckte mest om tavlor mede barn på.
Andra gillade jag inte riktigt. Men någon verklig
barnbok med bilder i hade vi inte.
Den enda barnbok jag såg när jag var lietn
var Pelle Snusk.
Och den tyckte jag rysligt mycket om!
Titelbladet gav mig mycket att fundera på. Där
stod Pelle Snusk med hår som en riktig risbuske
och med långa, förfärligt vassa naglar på fingrarna.
Det var mycket märkvärdigt!
Att tänka att håret kunde bli så där grovt av
sig självt, bara man inte blev kammad. Och att
naglarna skulle kunna växa så rysligt, om de ej
blevo klippta!
Jg hade god lust att försöka med håret. Men
det var ej så gott att komma åt, när man blev
kammad, med eller mot sin vilja, minst två gånger
om dagen.
Tavlorna inuti boken voro ännu märkvärdigare.
Där fanns en pojke, som skar limpa. Han höll
limpan mot bröstet och skar till så häftigt, att han
skar av både limpa och sitt eget huvud i ett
enda tag.
Nog var det duktigt gjort!
Och en bra vass kniv måste han allt ha haft!
I boken fanns en annan gosse som sög på sina
tummar, ända tills det kom en lång karl med en
stor sax och klippte av båda hans tummar.
Det var så reelt tyckte jag!
Hur skulle han sedan kunna suga på tummarna?
Ja, Pelle Snusk var en utmärkt bok!
Att sitta på golvet med den boken i knäet var
det allra roligste jag visste.
Detta roliga hände bara någon enda gång, då
vi voro bjudna till en familj, dår boken fanns.
Det fanns fyra stycken glada, bråkiga pojkar i
den familjen, och boken var deras.
Det var också roligt, att de bråkiga pojkarna
kunde rita så bra.
De ritade och målade hästar, soldater och
trumslagarepojkar.
En dag fick jag en tavla, som de målat. Det
var ett skepp, som seglade i mycket blått vatten.
Det var en ovanligt förträfflig målning!
Det var så mycket färg i det blå vattnet, att
när jag sedan löste upp färgen hemma, kunde jag
måla flera nya tavlor med den.
Och det tyckte jag mycket om!
* *
*
När jajg blev lite större, såg jag många små
berättelseböcker med tyska tavlor i. Man hade
inga andra berättelseböcker på den tiden.
Tavlorna voro så rysligt fula, och alls inte lika
varken människor eller djur, så jag kunde aldring
förstå, hur de kommiut in i berättelseböckerna.
Jag riktigt gick och funderade på det.
För ajg, som varje dag såg min pappas
blyertsritnignar och målningar, tyckte att jag visste, hur
en ritning skulle se ut. Han hade ju ritat av både
vår båtsman och oss barn många gånger, och det
var både vackert och likt, tyckte jag.
Och när jag inte alls kände vid tavlorna i
berätttelseböckerna, trodde jag, att de ej voror ritade,
utan att de kommit in i böckerna alldeles av sig själva.
Liksom de adnra bladen i boken. För jag trodde
att berättelserna också kommit dit av sig själva.
Den enda som jag visste gjorde något vid
böckerna var bokbidnaren. För hos honom hade
jag varit mågon gång, när någon skolbok skulle
bindas in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:47:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aobildbok/0007.html
