Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet inte om jag trodde, att han heller gjorde
böckerna. Jag tror inte att jag trodde att någon
alls gjorde det.
Men det var alltid något outrett med de där
tavlorna i böckerna.
Småningom redde jag upp det så pass, att jag
sade mig själv, att de voro tyska. Och det att
vara tysk var något så obestämt, att det itne var
så underligt längre, att de voro fula och olika allt
jag sett.
Och det var nog rätt!
För när jag sedan längre fram fick se svenska
böcker med svenska tavlor i, så kände jag genast
igen allesammans på dem och förstod att de fröst
voro ritade av riktiga människor och därefter
tryckta och insatta i böckerna.
Sedan, när jag blev stor och just inte alls var
något barn längre, började jag själv rita tavlor till
en barnbok.
Men ajg visste ju, att jag inte hade tålamod att
rita mer än en tavla av var sort, och det behövdes
hela hopar av dem, för att det skulle kunna bli
till många böcker –
Därför gick jag till en gammal snäll bokfarbror
och frågade om han ville hjälpa mig med min bok.
Jag var gruvligt rädd!
Jag trodde så säkert att han skulle säga:
"Nej, så fula tavlor vill jag inte ha i mina
böcker."
Men det sa han inte, utan han tog alltsammans
och lät boktryckaren göra en bok av det.
* *
*
Nu skall jag försöka att tala om hur man gör,
när man ritar en bok.
Det är minsann ingen lätt sak.
För när man skall rita en alldeles ny bok, så
har man ju ingenting alls att se efter.
Man måste hitta på alltsammans!
Men det är jsut det som är det roliga!
Det är nästan som när man leker som barn.
Man låtsas –
Man låtsas för sig själv alltihop, det som skall
stå i boken. Och kan man bara låtsas riktigt,
riktigt ordentligt, så ser man det för sig.
Och sen är det bara att rita det. Men fast
det låter så lätt, är det allt en ganska kinkig sak.
Man behvöer nog helst ha en riktig gumma
elelr en riktig gubbe, pojke, flicka, häst eller get
eller stuga att se på medan man ritar.
Och därför brukar jag göra så här:
Om jag till exempel skall rita en flicka
som går till torget med en korg på armen, eller
också en sagoprinsessa, så ber jag någon liten
flicka, som jag känner, att komma hem til mig.
Och så klär jag ut henne, antingen till torgflicka
elelr sagoprinsessa, och så ber jag henne, att stå
alldeles stilla i en kvart eller en halvtimme.
Och så tittar jag på henne och ritar av henne
så bra jag någonsin kan.
Så får hon vila en stund, men sedan får hon
lov att stå lika stilla igen –
Det är just inte många barn som tycka om att
stå alldeles stilla så länge.
Men sedan tycka de mycke tom, att se huru
de se ut på papperet, och allra mest tycka de om,
att få komma in i någon bok eller någon
barntidning –
Ibladn brukar jag också försöka att rita av
riktigt små barn.
Och det går så alldeles bra, jämnt i två
elelr tre minuter.
Sedan kommer lipen! Och så låter det så här:
"Jag vill gå hem till mamma." Och då måste
jag följa dem hem. om jag har aldrig så bråttom.
Getter stå inte heller riktigt stilla!
Men en häst, förspänd för en kärra eller en
vagn, står stilla nästan hur länge som helst.
Nu skall ajg tala om hur det var en gång, när
jag skulle rita av en pojke och en flicka som
nystade garn.
Än höll flickan i garnhärvan och pojken
nystade, än var det pojken som höll i och flickan
som nystade.
Och de voro båda så väluppfostrade och snälla
och höllo sig prickstilla hur länge som helst och
nystade så ordentligt och nätt och fint.
Men ajg ville att de skulle nysta slarvigt. För
jag tror, att om jag hade försökt att nysta garn
när jajg var liten, så hade jag rasslat till
alltsammans.
Och nu ville jag, att barnen skulle göra så
med, för det var rolgiare att rita. Men barnen ville
hellre nysta ordentligt, för de voro så rysligt snälla.
Men till sist fick jag dem ändå att rassla till
härvan alldeles förskräckligt – och då var jag nöjd.
Och så bjöd jag dem på kaffe efteråt.
* *
*
På sommaren brukar jag sitta ute och rita,
och då har jag så mycket saker med mig, och så
många små gossar och flickor som vilja hjälpa mig
att bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:47:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aobildbok/0008.html
