Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folks mening, skref han till den utvalde biskopen i Skara, brukar lätt venia,
hvad sopi nu gillas ogillas en annan gång.» Till den afgorande riksdagen i
Vesterås 1527 kunde han väl icke underlåta att komma, men lika som tio
år förut sökte han här genom ett på förhand afgifvet hemligt förbehåll
försäkra sig mot ansvaret för hvad han möjligen skulle blifva tvungen att
bifalla. öppet och ärligt kan man således ej alltid kalla hans handlingssätt
Han sökte nog ofta att slingra sig fram mellan de svåra förhållanden i hvilka
han blifvit satt. Men trots den brist på sann sedlig styrka, som sålunda röjer
sig i hans handlingssätt, måste man erkänna, att han hörde till de bättre
personligheterna inom det tidhvarf som nu var på väg att försvinna.
Redan innan Gustaf blef konung hade han sökt sörja för att genom
besättande af de lediga biskopsstolarna återställa ordningen inom kyrkan.
Det var sannolikt ej utan hans tillskyn delse, som Magnus Haraldsson utsågs
till biskop i Skara, Magnus Sommar till biskop i Strengnäs. Om dessa mäns
föregående lefnadsförbållanden käuuer man ej mer, än att vid tiden för valet
den förre var erkedjekne i Skara, den senare prost inom Strengnäs kapitel.
Deras val skall ha skett 1522. I början af följande år valdes till biskop i
Vesterås dekanen derstädes Petrus Jacobi (Peder Jakobsson, Peder
Sun-nanväder), med kapitlets enhälliga bifall, såsom han sjelf skrifver, »hvartill
kom dalkarlarnes mogna råd». Han var en man känd ifrun Sturames historia.
Han hade varit en af deras ifrigaste anhängare, såsom kansler tjenat Svante
Nilsson och Sten Sture den yngre och efter den senares död troget bistått hans
enka, på hvars uppdrag han i början af 1520 begaf sig till Danzig och Polen
för att der skaffa hjelp mot det danska anfallet. Under befrielsekriget
återvände han till Sverige. Man har skäl att förmoda, att Gustaf ej gema såg
hans val till biskop, och förhållandet emellan de båda männen utvecklade
sig snart på ett sätt, som märkvärdigt besannade Peder kanslers egna ord i
det bref hvarmed han underrättade Hans Brask om sitt val: »Ju högre man
stigit, desto farligare är fallet.» Redan ett halft år efter valet, i början af
september 1523, då konungen uppehöll sig i Vesterås, gick han en dag upp
i kapitlet och framlade der bref, som Peder Jakobsson skrifvit och hvilka
an-sågos vitna om förrädiska stämplingar mot konungen, hvarför denne lät kapitlet
förklara den nyvalde biskopen afsatt. Dervid blef det tills vidare, hvad Peder
kansler beträffade. Men äfven en af hans medbröder inom kapitlet,
domprosten mäster Knut Eriksson, rycktes med i fallet. Han skall så ifrigt
hafva tagit den anklagades försvar, att konungens misstankar äfven
riktades mot honom, och han blef äfven afsatt. Till biskop utsågs enligt
konungens anvisning doktor Petrus Magui (Per Månsson), en lärd man, som for
ögonblicket i egenskap af ombud för Vadstena kloster uppehöll sig i Roma.
Det finnes en berättelse, att den nyssnämde mäster Knut skall hafva
varit utsedd till innehafvare af Upsala erkebiskopsstol. Huru dermed
förhåller sig är ovisst. Säkert är, att han åtminstone varit påtänkt till platsen.
Men det var en annan som kom att intaga den: påflige legaten Johannes
Magni (Jöns Månsson), som, enligt hvad förut är nämdt, i dagarna för ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
