Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungavalet hade kommit till Sverige. Han var ti41 horden svensk, född af
borgerlig slägt i Linköping 1488, hade studerat vid främmande högskolor, i Löwen
under ledning af den nuvarande påfven Hadrianus YI, och hadc af denne
ifrån Roma, der han sedan Sten Sture den yngres tid uppehöll sig såsom
Sveriges ombud, blifvit sänd till sitt fosterland med uppdrag att »utrota de
lutherska irrlärorna och bibehålla de trognes sinnen i tron». Han var en
kunnig och välmenande man, men fåfäng och allt för svag för dessa tiders
förhållanden. Genom sitt fogliga lynne torde han snart liafva vunnit konung
Gustafs förtroende. Redan i början af augusti 152.8 synes det hafva varit
fråga om hans val till erkebiskop, hvilket försiggick i senare hälften af denna
eller början af följande månad.
Innan årets slut skedde äfven val till den lediga biskopsstolen i Abo.
Till dess innehafvare utsågs mäster Erik Svensson, dekan i Linköping och
Abo och vid tiden för valet tillika konungens kansler.
Men det var ej nog med att de nya biskoparne blifvit af kapitlen valda,
de skulle äfven för att kunna inträda i full .
Terksamhet af påfven bekräftas. Detta mötte
mycket stora svårigheter och blef första
anledningen till konung Gustafs brytning med
påfvestolen. Redan före midten af juni 1523,
strax efter konungavalet, hade rådet i ett bref
till påfven begärt inhemska biskopar, som bättre
förmådde främja frid och endrägt än Gustaf
Trolle. Tre månader derefter tog konungen
sjelf saken om hand. I en följd af skrifvelser,
affärdade kort efter hvarandra under förra
hälften af september, bad han att påfven måtte
utnämna nya biskopar »som så försvara
kyrkans friheter, att de ej skada den kungliga kronan». Först då kunde han
med kraft arbeta på kyrkans ordnande och undanrödjandet af alla
villfarelser; särskildt anhöll han om bekräftelse för Johauues Magni såsom
erkebiskop i stället för den upproriske och blodtörstige nidiugen Gustaf Trolle.
Ville påfven stadfästa de biskopsval som skett, så lofvade konungen att i allt
vara kyrkans lydige son. Men knapt hade dessa bref blifvit afsända, förrän
Gustaf öfverraskades af en påflig bulla, som utan vidare fordrade Gustaf
Trol-les återinsättande i embetet. Derpå var naturligtvis ej att tänka. I bref så
till kardinalkollegiet som till påfven sjelf uttalade sig Gustaf på det allra
skarpaste deremot, förklarande, att om ej påfven ville afstå från sin föresats
och erkänna Johannes Magni som erkebiskop, vore det konungens afsigt att
af fri och kunglig myndighet så ordna kyrkan och den kristna läran i sitt
rike, som han ansåge det behaga Gud och alla kristna menniskor. Ännu mer
hotande blef hans ton, då han erfor att påfven med ogillande af kapitlets
i Skara val hade till innehafvare a/ dess biskopsstol utsett en italienare,
Giovanni Francesco från Potenza, och att han ej ville bifalla konungens begäran
37. Siste katolske erkebiskopcns i
Sverige, Johannes Magni’s sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
