Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derne att missväxten, nöden och pestens härjningar förorsakades af
regeringens ogudaktiga handlingar, vidmakthölls bland allmogen en jäsning och oro,
till hvars stillande Karl ansåg nödvändigt att hösten 1602 i landsorterna
utsända personer, hvilka skulle vederlägga de utspridda beskyllningarna. Ett
år derefter upptäcktes stämplingar, som torde hafva åsyftat uppror i
Vester-götland och i hvilka den i Linköping anklagade, men af Karl benådade,
Göran Knutsson Posse var inblandad. Denne lyckades lika som tre hans
bröder fly ur riket, men en af hans medhjelpare greps, och Karl kallade i
december 1603 rikets ständer att i februari följande år infinna sig i
Norrköping. Att döma af hans framställningar vid riksdagen synes det upptäckta
förräderiet hafva i högsta grad retat honom. 1 sin första proposition
förklarade han sig ämna nedlägga regeringen till förmån för konung Sigismund
eller hertig Johan, så vida ej sträng räfst hölles med alla förrädare, och sedan
ständerna med anledning häraf lofvat att eftertryckligt straffa alla som
lagligen öfverbevisades och att nedsätta en särskild domstol för att ransaka och
döma rörande de senaste stämplingarna, framstälde han som vilkor för sitt
qvarblifvande vid styrelsen, att alla, som framdeles beträddes med
stämplingar mot arfforeningen, skulle straffas som förrädare och deras gods indragas,
att deras barn skulle anses för arf- och ärelösa och de, som fälde förböner
för dem, äfven betraktas som brottsliga; att alla, som afvikit ur riket och
trots upprepade kallelser ej återvändt, skulle förklaras som förrädare och
fredlösa och förlora sin egendom; derjemte yrkade han, att de ännu fångna
rådsherrarne, Hogenskild och Klas Bjelke, måtte hållas i evigt fängelse. Ehuru
dylika bestämmelser af ständerna ansågos allt för hårda och olagliga, blefro
de som intogos i riksdagsbeslutet stränga nog. Rörande bröderne Bjelke hette
det väl, att med dem skulle så förfaras, som vid 1600 års riksdag blifvit
be-stärndt, men om deras och de i Linköping afrättades barn stadgades, att de
ej utan särskild kunglig nåd skulle få upptagas i rikets råd eller bekläda
något annat förnämligt embete. De ur riket flyktade herrarne skulle det stå
fritt att inom sex månader återkomma och göra ett med hertigen och
ständerna; ville de ej begagna sig af denna tillåtelse, skulle de vara fridlösa
inom Sveriges rike. Härifrån undantogos Göran Knutsson och Göran Nilsson
Posse med deras anhängare, grefve Axel (Lejonhufvud), som kort efter
Linköpings riksdag råkat i delo med hertigen och flytt, grefve Erik Brahe, som
något- senare följt hans exempel, med flere: de skulle stämmas att inom vis?
tid infinna sig i riket och stå till svars för sina handlingar; kunde de ej
rättfärdiga sig, skulle de vara landsförvista och fridlösa. Om dem, som
framdeles stämplade för att åter göra Sverige till valrike eller »tränga sig fram
före konung Gustafs manliga afföda», heter det, att de skulle straffas som
förrädare och deras gods indragas; vore barnen medvetna om föräldrames
brott, men ej angåfve dem, skulle de på samma sätt straffas; uppenbarade de
åter föräldrames förehafvande, skulle de få behålla de förbrutna godsen.
»Men, heter det vidare, äro de öfvermagar, så att de ingen vetskap derom
hafva kunna, då skola barnen blifva vid äran och af godset, så mycket fädernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
