Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillkommer, intet bekomma, utan mödernet allena, med mindre bevisligt är,
att hustrun med barnen har vetat och gjort sig delaktig af samma
förrädiska handel; då skola de icke heller bekomma något af mödernet, utan
både fäderne och möderne vara under kronan förfallet. Desslikes så skola
de ej heller uti något högt kall här i riket varda brukade, med mindre de
särdeles njuta konungens nåd och det med deras trogna tjenst emot konungen
och riket åter igen förtjena kunna.» Dylika bestämmelser vitna bättre än
något om den förbittring och oro, de föregående striderna framkallat och som
minnet af dem fortfarande höll vid makt.
Förutom nu nämda stadganden om straff mot dem som stämplade mot
arfriket hade Karl uppsatt arfföreningens förnyande såsom ett bland vilkoren,
för att han skulle bibehålla regeringen och enligt ständernas äfven vid denna
riksdag framstälda begäran antaga namn af konung. Hans långa tvekan i
sist nämda afseende föranleddes
huf-vudsakligen af hans åsigt om
brorsonens, hertig Johans, bättre rätt till
kronan: åter ett bevis på Karls djupa
vördnad för hvad lag stadgade. Först
sedan Johan, som var i det närmaste
femton år, i »några de förnämsta
ständers närvaro» den 6 mars 1604 sjelf
afsagt sig sina rättigheter, började
Karl benämna sig konung. Den
första handling, hvari vi sett honom
använda denna titel, är dagtecknad den
20 mars 1604. Två dagar senare är
den nya arfföreningen utfärdad.
Den faster kronan vid Karl och hans
manliga ätt, efter hvars utslocknande
artsrätten återgår till hertig Johan och hans manliga afkomlingar. Ar hela
konungahuset på manssidan utslocknad t, ärfves kronan af den äldsta ogifta
prinsessan. Likasom i 1590 års arfförening stadgas, att ständerna med hennes
eget samtycke skulle ega att åt henne utse gemål, men det sista årtiondets
händelser föranledde det tillägget, att denne icke finge vara »någon, som är
af någon villfarande, falsk och afgudisk religion och med oss i religionen
icke är ens»; inginge den arfsberättigade prinsessan ett dylikt giftermål, så
hade hon förverkat sin rätt. Samma anledningar föranledde likartade
stadganden rörande arffurstarnes rättigheter. Ständerna förklarade nämligen, att
de icke ville erkänna någon för konung, som ej vore med dem i deras
kristliga religion öfverens, och bestämde derför, allt under åberopande af
Sigis-munds olyckliga efterdöme, att den arffurste förverkade sin arfsrätt, som
1. affölle »från Guds klara och rena ord, som uti den profetiska och
apostoliska skrift är författadt, så ock ifrån den rätta och oförändrade augs-
255.
Konung Karl IX:s sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
