Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
DEN UNDERBARA HARPAN.
— Ja, om hon bara vill. Hon är som en liten
älva, nästan genomskinlig och mycket ömtålig.
— Vad heter hon? frågade Diminuendo.
— Pianissimo.
— Skall jag hämta henne? frågade Diminuendo.
— Behövs ej!
Och nu började Piano sjunga:
»Kom, ensamma, skygga barn, ur de tysta djupen,
Kom som en aningsfull, dallrande längtans ton!»
Den rena luften bar tonerna från den ena systern
till den andra. Och snart stod Pianissimo, hon
vars språk är en framviskad sång,
vars gång är som älvornas gång,
inför sin syster och drottning Adagios kammartärna.
— Vill du följa med och lyssna till den
underbara harpan? frågade Piano.
— Ja, log Pianissimo, ja, det vill jag.
Och innan tälten ännu voro uppslagna och hovet
gått till vila i skogen, hade de båda systrarna med
Diminuendo emellan sig hunnit dit upp och blivit
föreställda inför drottningen, som ej kunde låta bli
att sluta de båda älskliga varelserna i sin famn.
Det är väl nu på tiden, att vi lära känna några
flera av dem som begivit sig på vandring till tonernas
rike. Konungen och drottningen hade flera söner och
döttrar: prinsarna Allegro och Allegretto, Presto och
Preslissimo och tvillingsystrarna Andante och
Andantino, om vilka vi i förbigående vilja nämna, att det
icke var riktigt säkert vem av dem som var först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
