Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)EN UNDERBARA HARPAN. 15
Hon kallade på en av sina kammartärnor, den
veka, stillsamma Diminuendo, och bad henne gå ned
och fråga, vilka som bodde där och om de kunde
lämna främlingarna upplysningar, som kunde vara av
gagn för resans fortsättande.
Diminuendo gick.
Men aldrig hade hon trott, att vägen var så lång.
Allt svagare stapplade hon framåt, och då hon nådde
den lilla vita boningen med dess slingrande rosor,
var där så stilla, att hon ofrivilligt dämpade rösten,
då hon genom den öppna dörren frågade, vem som
bodde där.
— Mitt namn är Piano, svarade en mjuk kvinnlig
stämma, och med detsamma stod en fin liten varelse
bredvid Diminuendo och fattade hennes hand.
— Min höga härskarinna, drottning Adagio, låter
hälsa dig, sade kammartärnan. Hon ville gärna veta
vad du har dig bekant om vägen Lill den underbara
harpan.
— Tror du, sade Piano, med sitt sångbara, veka
tonfall, att jag finge följa med? Jag vet kanske icke
mer därom än din härskarinna, men även jag längtar
dit, och ju flere vi bleve, ju bättre kunde vi kanske
bistå varandra mot farorna.
— Det kan jag lova dig, svarade Diminuendo
glad. Kom då, så gå vi genast!
— Men jag har en liten syster, som jag inte
gärna vill överge, sade Piano. Hon bor där nere.
O O ’
— Så tag henne med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
