Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu kommo till mig i en rad,
mästarens förkättrade »miljö»-verk. Men främst af
dem den stora Herdarnas tillbedjan.
Alla människor mena, att Ghirlandajo där
åter är för orolig, för litet »samlad», ej kan
underordna allt den stora hufvudsaken: modern
och barnet.
Med förlof: hvar står det egentligen skrifvet,
att hufvudämnet ständigt måste vara denna
välsignade moder och detta välsignade barn?
Liksom »alla människor» kunde lära
Ghirlandajo måla.
Ty hvad vill han i denna oljeduk med sin
missledande titel?
I förgrunden knäböjer Maria, händerna lyfta
mot lille Jesus, som ligger på marken och
sprattlar. Maria är huld, en öfvermåttan huld och
lycklig kvinna, men hon samlar ej om sig det
hela. Nej. Vänd från henne knäböjer Josef,
seende uppåt taflans bakgrund. Och den synen
tål att ses, ty från höjd och dal, från ängar,
berg och fält strömmar till en skara, dem ingen
räkna kan, ända i fjärran röra sig skinande
punkter, som småningom växa, tills de närmaste äro
tätt inpå. Men blott herdarna ha nått fram, de
falla ned, präktiga typer af jordens brukare, med
händerna på bröstet, några andfådt ifrigt, andra
stillsamt frånvarande.
Men ej heller på dessa fastnar din blick
afgörande. Den går längre ändå, längst dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
