Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad du är snäll! Hvad du är rar, min rara
Cadichon!» sade hon. »Jag har aldrig sett en bättre
åsna än du. Det är bra hyggligt af dig, att du icke
är glupsk! Alla hålla utaf dig, emedan du är så
snäll. Nu skola kaninerna bli så glada, och jag
skall säga dem, att det är dig, de ha att tacka för
hafren.»
Sedan Johanna samlat allt i förklädet, sprang hon
sin väg. Jag såg, när hon kom fram till det lilla
kaninhuset, och jag hörde henne berätta för kaninerna,
huru god jag var, att jag icke alls var snål, och att
de borde vara som jag, och liksom jag hade lämnat
hafre åt dem, lämna litet åt sparfvarna.
»Jag skall snart komma tillbaka», sade hon till
slut, »och se efter om ni varit så snälla som
Cadichon.»
Sedan stängde hon igen dörren om dem och sprang
att uppsöka Henriette.
Jag följde efter henne för att höra, huru det var
med August, och då jag kom närmare stora
byggningen, fann jag med glädje, att August satt på
gräsplanen med sina vänner. Då han fick se mig, kom
han till mig, smekte mig och sade;
»Se där år min räddare! Utan dig skulle jag vara
död. Jag förlorade medvetandet, i detsamma som
Cadichon fick tag uti nätet och började dra mig mot
land. Men jag såg mycket väl, huru hon sprang ned
i vattnet och dök för att rädda mig. Jag skall aldrig
glömma detta och aldrig komma hit utan att hälsa
på Cadichon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
