Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var isen dålig efter den varma vintern. Jag hade
inte varit ute på den. Den var grå och sörjig och porös.
Dimbankarna rullade fram under fönstret, det töade
och luften var rå. Där jag satt på stolen vaknade jag av
att jag frös. Det var grått ute och ett grått disigt ljus
genom rummen bakom mig och alla sov. Jag gick
genom den tomma våningen tillbaka till mitt rum.
Natten var över. Jag kröp ner i sängen. Lakanen var
kallfuktiga.
Så en morgon var luften helt klar. När jag såg ut var
allting skarpt och tydligt som på ett vykortsfotografi.
Man kunde se de minsta detaljer. Slottet var som klippt
ur ett ark i Allers. Ännu var morgonen tidig och klockan
inte sex ens men redan ljusnade det. Över slottet var
månen röd. Den var nästan helt rund och röd. Månen
var alltid mycket större när den fanns nere vid
horisonten. Och nu syntes också rännan. Den skar fram genom
isen. Flaken var vita. De dansade.
Ensam jumpade jag inte. Det var inte roligt och så
var det ju faktiskt farligt också. Men nu går jag nerför
trapporna och huset vilar tyst runt mig. Edvard Persson
bor här i huset också. Jag har mött honom i trappen.
Jag har hälsat på honom. Jag har sett filmer där han
spelar. Farmor tycker så mycket om hans filmer och det
har jag sagt honom och han har bett mig hälsa farmor
och det har jag gjort. Men nu möter jag honom inte.
Han sover han med.
Jag har min bruna teddybjörnspäls på mig. Men den
börjar bli urvuxen nu. När jag öppnar porten mot gatan
finns ingen att se. Allting är fortfarande lika skarpt och
detaljerat och tydligt som på ett fotografi. Det är inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
