Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strax före bron stod jag länge, länge vid fönstret och
tittade på alla leksakerna. Jag hade ingenting kvar av
veckopengen och det jag ville ha var ändå alldeles för
omöjligt dyrt. Det var en stor ångmaskin. Den var så
stor att den tog nästan halva utrymmet under fönstret.
Pannan var skinande kopparblank. Fundamentet
lackerat som stengolv. Svänghjulet målat i rött och svart och
det hände att jag drömde om denna ångmaskin om
nätterna och riktigt kunde höra hur den fräste och pyste
och se hur lågorna fladdrade bakom luckan.
Alla talade de om mig. När jag stod på bron och såg
ut över kanalen kunde jag åter tänka på tanterna på
fyran som jag inte kände men som berättat om mig för
varandra. Jag var ett problembarn. Det sade de alla.
Och jag visste vilka som sagt det åt dem och vilka som
alltid sade det. Farmor sade det inte. Och inte Mela.
Och inte Elsa. Men Alva och Gunnar sade det. De sade
det till mig. De sade det till Mary. De sade det till
varandra och de sade det till alla de kände. Det var inte
roligt att gå hem. De var ju där. Men det var nästan
aldrig roligt att gå hem annat än på förmiddagarna då
de inte var hemma. Men då var jag ju i skolan förstås
om jag inte fatt bli sjuk för Mary och kunde stanna
hemma och leka.
Så här femtio år senare när jag själv har barn och
barnbarn som alla är olika till läggning och
personlighet och särpräglade och ibland varit tvära och
förbannade och sura men ändå på något sätt inte är mig
vidare främmande till sätt och uppträdande undrar jag
om jag verkligen var sådan att det var något att tala om.
I varje fall avskydde jag det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
