Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hände att jag ställde mig mitt på golvet och bara
skrek:
— Låt mig vara i fred! Låt mig vara i fred!
när Alva talade om mig med sina vänninor. Hon satt i
den svarta stolen och en väninna satt i den gula stolen
och en väninna satt i den röda stolen och Alva flöjtade
med rösten och talade om mina problem. Jag hade
kommit in och stod vid dörren och lyssnade. Ett kort
ögonblick vilade hennes grå blick på mig. Nu berättade
hon om mina sömnsvårigheter. Jag kissade på mig om
nätterna när jag satt på stolarna vid fönstret och tittade
ut över kanalen.
Då skrek jag åt henne och åt de andra tanterna att
lämna mig i fred.
— Ja, ni hör själva. Sådan är han, sade hon. Och så
suckade hon.
Mot detta var jag helt försvarslös.
Jag har aldrig varit med om att ett barn getts så
dåligt rykte eller att några lyckats framställa just barnet
som så skyldigt utan att de själva fick någon fläck på
sig. Nu, långt senare, tror jag att detta talande tillhörde
trettiotalsgenerationens frigjordhet. Man hade gjort sig
fri från farmors sentimentalitet. Det visade man
varandra genom att tala om barnen som små otäcka fall.
Farmor krävde kvällsböner och Gud som haver och
sitta tyst när de stora talar och tvätta händerna men
hon talade inte bakom ryggen. Men jag förstår inte hur
Alva lyckades tala om mig på detta sätt utan att det föll
den minsta skugga på henne.
Detta var inte bara något som drabbade mig när jag
var femåring och sexåring och inte kunde värja mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
