- Project Runeberg -  Barometern 1861 /
112

(1861) Author: Christoffer Anders Ernst Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

rare än bekymmerfull, tystnar lian, sjunker ihop, döljer sitt
lilla hufvud under vingen, och tillochmed halsen försvinner
under fjädrarne. Denna belägenhet af fullkomlig sorglöshet och
tillit, som ban hade haft uti ägget, i det lyckliga moderliga
fängelset der hans säkerhet var så oantastad, återtager ban
hvarje qväll midt ibland faror och utan värn.

Alla varelser, äfven de bäst skyddade, intagas om
aftonen af stor sorgsenhet. De holländska målarena hafva,
vid framställningen af hjordar, som öfver natten äro lemnade
ute på betet, mycket fint uppfattat och återgifvit detta.
Hästen närmar sig gerna sin kamrat och lutar mot honom
sitt hufvud. Kon kommer, åtföljd af sin kalf, till gärdet
och vill återvända till stallet. Ty dessa ha ju ett stall, en
boning, ett skydd mot nattens försåt. Fågeln har till tak
blott ett blad I

Hvilken lycka också om morgonen, när fasorna fly,
när skuggan försvinner, när den minsta buske upplyses och
ljusnar! hvilket qvittrande der i boen, hvilka lifliga samtal.
Det är liksom en ömsesidig lyckönskan till att man återser
hvarandra, att man ännu lefver! Sedan begynner sången.
Lärkan höjer sig sjungande från marken och förkunnar
jordens fröjder för himlen.

Sådan är fågeln och sådan menniskan. Detta är det
allmänna intrycket. Indiernas gamla Veda äro på hvarje
rad en hymn till ljuset, lifvets upprätthållare, till solen, som
hvar dag då den uppväcker jorden ånyo skapar och
bevarar henne. Vi lefva åter upp, vi andas friare, vi vandra genom
vår boning, vi återfinna vår familj, vi räkna våra hjordar.
Intet har omkommit, allt andas glädje och lif. Tigern har
icke öfverraskat oss. Ingen hord af vilda djur har gjort
inbrott. Den svarta ormen har icke begagnat sig af vår
sömn. Välsignad vare den sol, som åter unnar oss en dag!

Alla djur, säger Indiern, och isynnerhet det visaste,
skapelsens brama, elefanten, helsa solen och tacka den för
morgonrodnaden; de sjunga i sitt inre en tacksamhetshymn
till solen.

Men ett enda uttalar den å de andras vägnar, gifver
den ljud, sjunger den. Hvilket? Ett af de svagaste, det
som mest fruktar natten och känner den största glädje
öfver morgonen, det som lefver af ljus, hvars fina, oändligt
känsliga, vidsträckta, genomträngande syn varsnar alla dess
skiftningar, och som mycket innerligare beröres af solens
förmörkelser och dess nedgång och uppgång.

Fågeln är af bela naturen utsedd att utföra hymnen
till morgonen, lofsången till solen. Han är dess prest och
augur, dess oskyldiga och gudomliga röst.

Krönika.

Det måste erkännas att helsingforslifvet för närvarande
erbjuder så mycket stoff både för tanken och fantasin, både för den
allvarligt sträfvande och den efter nöjen jägtande, att man måste
vara ganska blaserad för att gäspande utropa: hvad det är tråkigt I
Ingen ort finnes väl i bela verlden, der man aldrig finge höra detta
utrop. Men att påstå att här icke finnes rörlighet och lif, icke
intresse och värma för allt som rörer fosterlandets väl eller ve, det
vore i sanning lika orättvist som att, hvad angår den andra sferen,
»den lätta genren», säga att man saknar tillfälle att förströ sig, att
roa sis, att njuta af lifvet. För dem som druckit ur nöjenas
glin-drande pokal t. ex. i Paris kunna visserligen våra nöjen synas
torftiga, fattiga, ringa, men de äro det ej om man uppsöker dem med
lätt och friskt sinne och utan öfverdrifna pretentioner, och när man
besinnar huru liten vår goda hufvudstad ännu är, till folkmängd och
kapitaler.

Den första af de sex subskriberade dans-soiréerna å Hotel de
Russie var ganska briljant. Mången ung tärna tog der sina första
steg på balernas blomsterstråt och detta bidrog i hög grad att
animera det hela: när i dansen inlägges ungdomens glada hänförelse,
så blir den poesi och lifvar äfven de åskådandes sinne. Det privata
sällskapslifvet tyckes nu också börja taga fart och visa att det ej
dödt ut under tidens stormar.

Symfonikonserterna lära komma att hvila till hr Lindbergs
återkomst från sin konstresa. Emellertid gaf hr v. Schantz i tisdags
en soirée, som oaktadt det vackra och nästan alldeles nya
programmet var högst fåtaligt besökt. Om det så fortfar, skall det
kanske bli en sorglig nödvändighet för honom att åter förminska
sin orkester. Ty äfven den mest uppoffrande kärlek till musiken
kan väl ej i längden finna sig vid att med all möda ospard dock
måsta lida ekonomiska förluster. Men den vackra orkestern är
redan allmänt omtyckt och man såge det visst högst ogerna om den
förvandlades till ett vanligt kapell. Vi taga oss derföre friheten att
till vederbörandes pröfning hemställa, huruvida det icke vore både
rätt och billigt och värdigt handladt, om Helsingfors stad, till det
statsanslag som för orkestern utgår, ansloge en viss bestämd summa
årligen, som gjorde det möjligt att äfven för framtiden hålla den i
det utmärkta skick den nu är.

Den från gubbe eller käring till blomstrande yngling
förvandlade Arkadia-theatern skall med det första invigas. Restaurationen
derstädes visade redan förliden söndag vid en munter middag hvad
den förmår, och snart är salongen fullfärdig att upplåtas för
musikens toner och dansens hvirflar, hvilka senare torde komma att af
frunlimmersföreningen frammanas.

■Stora theatern» har, sedan vi skrefvo vår sista theaterrevy,
ej bjudit på andra nya pjeser än de i onsdags för fullt hus gifna:
»Bäraren och hans son» och »Hyresgäst och Husegare», hvarföre vi
till en annan gång uppskjuta redogörelsen för prestationerna. Vi
anse oss nu dock böra omnämna att, då »Heder och penningar»
förliden fredag gafs för andra gången, hr Österberg i hög grad
negligerade sin rol. Det vore oss kärt att få antaga att en tillfällig
indisposition och icke anmärkningen i den samma dag utkomna
numinern af Barometern var anledningen härtill: det är väl klart att
ändamålet med sådana anmärkningar icke är det att kränka eller
såra vederbörande, utan att fästa deras uppmärksamhet vid
förekommande brister, hvarföre ock kritiken mera sysselsälter sig med
de skådespelare som röja talang och allvar och för hvilka man kan
hoppas en framtid. Det är ej under ackompagnement af smicker
och applåder man säkrast utbildas för sitt kall.

Studentqvartetten, den i bela landet välkända »tolfvan», har i
anledning af prof. Pacii plötsliga insjuknande, tillsvidare uppskjutit
sin för igår tillämnade konsert.

Vid Consistorii Academici sammanträde förliden lördag, (då
äfven val af uiskottsledamot försiggick) uppfördes lektorn d:r Z. J.
Cleve ensam på förslag till den lediga professionen i pedagogik och
didaktik. Upprättandet af förslaget till bibliolekarie-tjenstens
besättande nppskjöts. Hehbinderskt stipendium tillerkändes magistrarne
Rein och Ignatius.

Besök i boklådorna väcka redan trefliga julkänslor.
Expositionen har begynt. Det nyttiga har blifvit undanslökadt och det
nöjsamma lagdt i dagen. Planchverk, alburn’er, klassiker, brokigt
om hvarandra i granna brokiga band, prunka på hyllor och bord.
En af de i alla länder kurantaste bokhandelsartiklar, Almanach de
Götha för 1862, har i dessa dagar uppenbarats på disken. Der
kan man nu åter förnya bekantskapen med regentfamiljer, afdankade
och icke afdankade, och der kan man ock lära känna den finska
statens budget.

Numera har man temligen bestämdt reda på
tidningsförhållandena för nästa år. Sedan Dagbladet utsände sin andra profnummer,
motser man med intresse den nya lofvande jätten i vår publicitet.
H:fors tidningar ha tillkännagifvit sill fortfarande nästa år med samma
redaktion som under det innevarande: hr A. Schauman inträder åter
i publicisternas led, till stor fägnad för alla dem som lärt sig älska
hans spirituella, lifliga stil. Det tillämnade stora finska bladet är
inhiberadt. Men Suometar, redan nu förtjenstfullt redigerad,
emotser en än bättre framtid genom att, såsom ur
prenumerationsanmälan synes, d:r Qvist inträder i redaktionen. Borgåbladet har
utsändt en profnummer för att utvisa sitt förstorade och förbättrade
skick för nästa år; d:ne Qvist och Lagus blifva medarbetare i bladet.
Dess angående Barometern uttalade spådom, hvilken vi först så stolt
tillbakavisade, kommer dock att på sätt och vis besannas:
Barometern upphör med della år, dock ej för att »uppslukas» af Dagbladet.

De på statsverkets bekostnad i utlandet utbildade
stenogra-ferna ha nyligen hemkommit.

Vid industriföreningens sammanträde förliden lördag höll hr
Th. Sederholm ett föredrag om de ryska jernvägarne.

Vid Finska Litteratursällskapets möte d. 4 dennes anmältes
bland annat att under senaste månad till Porthans-fonden influtit
omkr. 4,200 rub.; ännu hade icke från alla orter behållningen af
festerne d. 9 Nov. blifvit insänd. Det beslöts att ofördröjligen
vidtaga åtgärder angående statyns gjutning samt alt uppmana hr
Müller i München att hitsända fotografier af såväl statyn som
medaljongen på piedestalen._____

Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.

Imprimatur; L. Heimbürger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barom-1861/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free