Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
dessa folkslag, isynnerhet Ungrarne, haft att genomgå
mången svår profning, men de hafva derunder visat att de icke
af olyckan lålit höja sig, ulan alt känslan af deras
rättig-heter fortfarande kraftigt hor inom dem. Det förakt
hvarmed de afslagit alla bemedlingsförslag, som icke åsyftade
det fullständiga beviljandet af hvad de hade rält alt fordra,
det sega och passiva motstånd de hafva ställt emot alla
våldsåtgärder, den enighet de inom sig ådagalagt, måste
tillvinna dem allas beundran och berättiga dem till den
öfvertygelsen att deras sak skall segra.
Dessa nationaliteternas sträfvanden efter frihet hafva
hufvudsakligast karakteriserat det förflutna årets händelser.
Alla andra hafva för dessa fålt träda i bakgrunden. De
öfriga europeiska staternas, Englands, Frankrikes m. fl:s inre
historie har föga nytt att erbjuda. Endast den
nord-amerikanska kontinenten har upprörts af en strid angående en
af mensklighetens lifsfrågor, hvilken hotar att på ett högst
kännbart vis beröra alla europeiska förhållanden.
Det har på senare tider myckel talats och skrifvits
om Finska folkets „uppvaknande". Men det är visserligen
ett ytligt betraktelsesätt som ger detta namn åt det.
kraftfullare politiska lif som röjt sig i vårt land under de senare
åren. Hvarje tid har sin rol i den förflutna, är betingad
af denna. Historien är en fortlöpande kedja af handlingar,
idé-realisationer, och dessa foga sig i hvarandra länk vid
länk. Icke så, som skulle ett folks lif alla tider vara
likformigt: än är tidens ström stillare, än mera upprörd.
Men t. ex. uppå en tid af stagnation måste en liberalare
rörelse följa: en nations krafter kunna vara bundna, dess
rättigheter hämmade, men på djupet bor ändå medvetandet
om dessa och bryter sig ban och blir en makt. Det är
då, det politiska medvetandet framträder aktivt, det är då,
den allmänna opinionen, hvad nationen tänker och vill,
väger tyngst i offentlighetens vågskål och är det oafvisliga
kriteriet öfver hvad inom staten göres.
Sådana reflexioner och andra flera erbjuda sig när
man kastar en återblick på det nu tilländagående året 1861,
och de ha sin tillämpning äfven på vårt eget land.
Onekligen har detta år förvärfvat sig rätt till en framstående
plats i Finlands annaler. Icke derföre att många storverk
under dess lopp fullbordats, att många vig tiga företag der {+-+}
under blifvit utförda, men derföre att det närt i sitt sköte
så många frön till ett friare framåtskridande och väckt
idéer hvilka ej med det sjunka i grafven.
De gamla fejderna mellan „fennomanin" och
svenskheten ha under året mer och mer trädt i bakgrunden, ja,
kunna kanske anses för utagerade. Ganska få torde de
numera vara, hvilka ej medgifva finskans berättigande att
tillvinna sig så stor terräng som möjligt och med intresse
följa alla de steg som härför tagas. Men det är ej heller
häremot man egentligen polemiserat. Det som framkallade
protester torde ha varit det „finska partiets" åsigt, att
arbetet för finska språket och litteraturen, för en finsk
natio-litet äfven i språkligt hänseende, var tidens vigtigaste
uppgift. Och ingalunda motsatsen härtill, arbetet för
svenskans bibehållande, ställdes af motpartiet högst, ulan var
det fordran på politisk frihet, på vår konstitutions
förverkligande; hvarvid utgicks från den åsigt att med afseende å
nationalandan innehållet är vigtigare än formen. Ännu ha
vi ej hunnit så långt att hos oss funnes bestämdt
markerade politiska partier. Men det har dock redan under detta
år visat sig, att språkfrågan icke torde komma att utgöra
regulatorn då sådana bilda sig. Det har visat sig att
enighet nog kan finnas mellan de svenska och de finska ta-
lande, när det gäller gemensamma dyrbara rättigheters
vårdande och vidmakthållande.
Bland de frågor som under detta år mest sysselsatt
sinnena intager Ulskottsfrågan främsta rummet. Vi ha i
vårt blad redogjort för valen till utskottet och de
reservationer med afseende å dess befogenhet, valmännen på de
flesta orter förbehållit sig. Om några veckor skola nu de
deputerade sammanträda. Med nyfikenhet emotser man hvad
de skola uträtta. Föranledd dertill af det kejserliga löfte,
vår nye generalguvernör vid sin ankomst omtalade, måste
man önska att äfven de inlade ett kraftigt ord för
vidtagandet af åtgärder, som befordra ett skyndsamt beredande
af de frågor hvilka skola föreläggas riksdagen, — ty så
snart ärenderna äro beredda, skall riksdag omedelbarligen
sammankallas, heter det ju.
Kommunalförslaget har, märkvärdigt nog, nästan
alldeles undgått allmänhetens uppmärksamhet. Och dock är
kommunalförvaltningens organisation af oändlig vigt för
samhället. Vi skola hoppas att riksdagen skall egna deråt den
omsorg saken tarfvar och ej förbise atl den säkraste
motvigt mot centralisation och byråkratism bör sökas just i
kommunen. Är der en förnuftig sjelfstyrelse införd, råder
der en frisk anda, ett lifligt intresse för de gemensamma
angelägenheterna, så skall man snart förspörja det
helsosamma inflytandet deraf på staten i sin helhet.
Genomgår man detta års författningssamling, så
finner man en ovanlig mängd traktater ined utländska makter,
alla likväl, så när som på den med Sverige och Norge
angående utvexling af förrymmare och brottslingar, för
Finland af nästan ingen betydelse. Af vigt är förordningen om
inrättandet af straff-fängelser i Åbo och Kexholm. Den utgör
en början till förbättrande af vårt fängelseväsende, hvars
omorganisation är så högeligen af behofvet påkallad. Det
samband hvari detta slår med brottmålslagstiftningen gör
dock att det först med denna kan rationelt och fullständigt
reformeras.
Vår handel har haft att fägna sig åt en längre
segla-tionstid än vanligt. Huru vidt den gjort sig denna till godo
känner man dock ej ännu, då de statistiska data derom
först senare publiceras. Trädvaruhandeln har, sedan
fri-sågningen blifvit tillåten och forslkåren begynt sina arbeten,
tagit ökad fart. Men för öfrigt ha de ogynsamma
kursförhållanden, som alltsedan kriget egt rum, äfven detta år
utöfvat sitt tryckande inflytande på handeln liksom på
penningerörelsen i allmänhet. Alltmera längtar man efter
upphäfvandet af de ryska sedlarnes tvångskurs. Af
föreningsbanken hoppas man emellertid godt för affärslifvet, och för
jordbruket torde randas något lättare tider hvad
rörelsekapital vidkommer, då hypotheksföreningen träder i
verksamhet.
Rigta vi våra blickar på de andliga intressenas
område, så möter oss främst ett jätteverk på hvars
grundläggande man under detta år ifrigt arbetat. Det är
folkskoleväsendet. Den lifligaste diskussion af denna sak har nästan
bela året igenom varit synlig i tidningarne, och under hösten
har en komité arbetat uppå det definitiva förslaget till
folkskoleväsendets organisation. Låtom oss hoppas att hvarken
ekonomiska betänkligheter, eller presterskapets på många
orter vrångvishet, eller slentrianens makt, skola lyckas lägga
hinder i vägen för inrättandet af så utmärkta anstalter som
möjligt till folkbildningens befrämjande. Ytterst är det ju
ändå på bildning all verklig lycka och all verklig storhet
hvila. Utan bildning kan ett folk ej förvärfva den sanna,
den sublima frihet, som är målet för mensklighetens
sträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
