- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
280

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIL
Den kollektiva menskligheten.

De andra verldarnas menskligheter och jordens äro en enda
mensklighet. — Menniskan är himmelens medborgare. —
Menniskofamiljen sträcker sig, utom vårt klot, till rymdens jordar.

— Universelt faderskap.— Verldarnas flertalighet och
existensernas flertalighet. — Den stundande evigheten är ej någon
annan än den närvarande evigheten. — Odödlighetens regioner.

— Slutbetraktelser öfver läran om verldarnas flertalighet.

Vi hafva studerat verldsalltet från en dubbel
synpunkt; från den fysiska sidan, i föremålens
majestät och i de dem styrande lagarnas harmoni; från
den sedliga sidan, i de dem beboende varelsernas
intellektuela lif.

Verldarna hafva under våra ögon genomlupit
cykeln af sitt omätliga omlopp; de hafva visat
sig för oss i sitt verkliga tillstånd, med de
elementer som gifva dem deras individualitet, med de
mångfaldiga rikedomar hvaraf de utmärkas. Vi hafva
lärt oss att på dem ana tillvaron af menskligheter
på olika utvecklingsstadier, allt efter den verlds
beskaffenhet de tillhöra.

Och i denna tafla har lifvet öfverallt kretsat för
våra ögon såsom en osynlig hvirfvel, lifvande hvarje
materiens atom. Den gränslösa rymden, som
utbreder sig öfver våra hufvuden, är ej längre tom, tyst,
ödslig för oss. Den är arenan, der det eviga lifvets
fredliga strider utkämpas; den är fältet, der de
gyllene axen gro, der detta oändliga lifs lysande
blommor slå ut, detta lif, hvars alstrande kraft hos sig
har något oändligt, evigt såsom dess upphofsman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free