Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ DE AF MOTSTÅNDARNA ANFÖRDA SKÄLEN. 159
om förtröstan på våra egna gärningar, i den senare däremot
om förtröstan på Guds löfte. Nu förkastar Kristus förtröstan
på våra egna gärningar, men han förkastar icke förtröstan på
sitt eget löfte. Han vill icke att vi skola misströsta om Guds
nåd och barmhärtighet, han klandrar våra gärningar såsom
saknande all förtjänst, men han klandrar icke löftet, som af
nåd erbjuder barmhärtigheten. Tydligt säger ock här
Ambrosius: Vi måste erkänna nåden och icke vara okunniga om vår
egen natur. På nådelöftet skola vi förtrösta, men icke på vår
egen natur. Men enligt sin vana förvränga våra motståndare
de ord i skriften, som tala för tron, gentemot läran om tron.
Men vi återförvisa dylika spetsfundigheter till skolorna. Det är
ock ett rent barnsligt gäckeri, när de tolka orden att vi äro
onyttiga tjänare så, att våra gärningar äro onyttiga för Gud, men
förvisso icke onyttiga för oss själfva, ty Kristus talar ju här
om en sådan nytta, som skulle göra att Gud vardt oss skyldig
sin nåd. Men det är icke alls vår sak att liär tvista om hvad
som är nyttigt eller onyttigt, ty »onyttiga tjänare» betyder
här odugliga, emedan ingen så, som han bör, fruktar Gud. älskar
Gud och tror på Gud. Men vi lämna nu dessa motståndarnas
spetsfundiga vrängningar, ty alla förståndiga människor kunna
ju lätt inse, huru dë måste blifva bedömda, om de en gång
framdragas i ljuset. I de allra enklaste och tydligaste ord
finna de alltid något smyghål. Men det är nog ingen, som icke
ser, att på detta ställe förtröstan på våra egna gärningar ogillas.
Yi hålla därför fast vid hvad Kristi församling bekänner,
nämligen att vi frälsas genom Guds barmhärtighet. Nu
tänker kanske någon: om vi skola frälsas genom Guds
barmhärtighet, så blir hoppet ovisst, om nämligen ingenting förut sker
hos dem, som få frälsningen, hvarigenom de kunna skiljas från
dem, som icke få clen. Härpå måste vi gifva ett nöjaktigt svar,
ty det synes som om skolastikerna af detta skäl hafva
uppfunnit sina »fullkomliga förtjänster». Detta är nämligen ett skäl,
som mycket förmår att sätta människans själ i rörelse. Yi
vilja därför i korthet svara härpå. Alltså, just på det att
hoppet må vara visst, och på det att det förut må finnas en skill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
