Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Fjärde artikeln. Om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
kyrkans sanna enhet är nödvändigt, att öfverallt finnas
samma människostadgar. Om nämligen människostadgarna icke
äro nödvändiga att iakttaga för att vinna rättfärdighet inför
Gud, så följer häraf, att människor skulle kunna vara
rättfärdiga och Guds barn, fastän de icke hafva vissa
människostadgar, som annorstädes äro antagna. Om t. ex. en tysk
klädedräkt icke är en nödvändig gudstjänst för att varda inför Gud
rättfärdig, så följer häraf, att människor kunna vara
rättfärdiga och Guds barn samt tillhöra Kristi kyrka, äfven om de
bära icke en tysk utan en fransk klädedräkt.
Detta lär oss Paulus tydligt, clå han i Kolosserb ref v et
2: 16 f. säger: Ingen dome eder således för mat eller dryck, eller
i fråga om högtid, nymån ad eller sabbat, hvilket är en skugga
af det tillkommande, men kroppen är K ris lus. Likaså Kol.
2: 20 ff.: Om I således med Kristus hafven dött bort ifrån
världens barnaläror, hvarför bjuder man eder, likasom lef den
I uti världen: Du skall icke röra, icke heller smaka, icke heller
komma vid» — hvilket allt skall förgås genom förbrukningen
— efter människors bud och läror, hvilka hafva blott ett namn
af vishet i själftagen gudstjänst och ödmjukhet. Meningen är
här, att hjärtats rättfärdighet är af andlig art och gifver våra
hjärtan lif, medan man däremot vet, att människostadgarna
icke göra våra hjärtan lefvande, och icke äro verkningar af den
helige Ande, såsom kärleken till nästan, kyskheten o. s. v., och
icke heller äro de medel, genom hvilka Gud beveker våra
hjärtan till tro, såsom ordet och de af Gud instiftade sakramenten,
utan de äro handlingar med sådant, som icke alls har med
hjärtat att skaffa och som »förgås genom förbrukningen», hvarför
man icke skall mena dem vara nödvändiga till rättfärdigheten
inför Gud. Samma tanke finna vi äfven i Rom. 14: 17: Guds
rike är icke mat och dryck, utan rättfärdighet och frid- och
fröjd i den helige Ande. Men det är onödigt att här anföra
flera vittnesbörd, då de ju förekomma öfverallt i bibeln och vi
för öfrigt i cle sista artiklarna af vår bekännelse sammanfört
så många. Till själfva kärnpunkten i denna lärostrid skola
vi dessutom snart återkomma, nämligen vid frågan om, huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
