Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Fjärde delen. Om dopet - Om barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM DOPET.
furisatt. Ty mail måste ständigt rensa bort hvad som finnes
af den gamle Adam, så att det som tillhör den nye må komma
fram. Men hvad är då den gamla människan? Hon är den,
som är oss medfödd från Adam, lion är full af vrede oeli liat,
afundsjuk, okysk, girig, lat, högfärdig, ja utan tro och
behäftad med alla laster samt af naturen icke ägande något; godt.
När vi nu komma i Kristi rike, bör dylikt dagligen aftaga, så
att vi ständigt varda mer och mer milda, tåliga, saktmodiga
samt mer och mer aftaga i otro, girighet, hat, afund och
högfärd. " i
Detta är dopets rätta bruk bland de kristna, och detta
betecknas genom döpandet med vatten. Där nu detta icke sker,
utan den gamla människan får fria- tyglar, så att hon endast
varder allt starkare, så kan det icke kallas ett rätt bruk af
dopet, utan att handla i strid mot dopet. Ty de som äro utom
Kristus kunna icke annat än dagligen varda värre, såsom ock
ordspråket sant nog lyder: alltid sämre, ju längre ju värre.
Var någon för ett år sedan stolt och girig, så är lian i år ännu
girigare och stoltare, så att odygden tilltager och växer med
oss ända från ungdomen. Ett litet barn liar inga särskilda
odygder, men när det växer till, så varder det otuktigt och
okyskt. Kommer det så till full mansålder, så framträda de
riktiga lasterna, ju längre ju mer.
Därför följer den gamla människan obehindradt sin natur,
om hon icke genom dopets kraft hålles tillbaka och
underkuf-vas. Men äro vi vordna kristna, så aftager hon dagligen, till
dess hon alldeles dödas. Detta är att på ett rätt sätt dagligen
nedsänkas i dopet och komma upp därutur. Sålunda är det
yttre tecknet gifvet, icke blott för att clet skall utöfva en
kraftig verkan, utan ock för att det skall (sinnebildligt) beteckna
något. Kommer nu tron till med sina frukter, så är det sagda
icke blott en svag antydning, utan då är äfven verkan (den
gamle Adams dödande) tillstädes. Men där tron icke finnes,
där förblifver clet ett blott ofruktbart tecken.
Och här ser du, att dopet såväl med sin kraft som äfven
med sin (sinnebildliga) betydelse i sig innefattar äfven det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
