Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axinia, kom ur Kremlins tunga saiar;
Kom lät oss fly, du hulda, hand i hand
Till en af dessa Svenska, sköna dalar
Vid någon insjös undangömda strand;
Der uti skygd mot nordans kalla ilar
Vi rese upp värt lugna, frida bo,
Och under hatmtäckt tak min kärlek hvilar
I trohetens och uti trefnans ro.
Hvad är på ryktets alla lejda munnar
Bland verldens lögner väl ett frejdadi namn,
Mot det, som kärleken oss saligt unnar,
Och hviskas ömt i nattens tysta famn?
Hvad är det namn, som verlden trolöst glömmer,
Och smädas snart af samma verldens röst,
Emot den tacksamhet, som blygt sig gömmer
I trogna makens, stolta fadrens bröst?
Der, som en Drottning, der som en Tzarinna
Uti sitt rike, är i eget hus
Hvar Svensk en trogeu maka, moder, qvinna,
Sedd uti kärlekens och helgdens ljus.
Och mannen der, som bojan ej belastar,
Sin fria panna, som en krona bär,
Den blåa rocken omkring skuldran kastar,
Som Svenskens ärfda kungamantel är.
Kom då och låt oss flykta, låt oss ila
Bort till det landet der vid vesterns rand:
Der skall du dig i löfvens skuggor hviia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
