Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
Wtirtzburg.
hvarefter belägringsarbetet den följande morgonen genast
påbörjades. Två bela dagar besköt konungen ett af slottstornen,
i hopp att detsamma vid nedstörtandet skulle fylla grafven,
och såmedelst underlätta stormandet; det föll äfven slutligen,
men på sådant sätt, att den åsyftade verkan förfelades. Sedan
derföre löpgrafvarne hunnit inemot fästningen, beslöt han att
med storm borttaga den utanför porten belägna halfmånen,
samt anförtrodde detta synnerligen vådliga uppdrag åt Axel
Lillie, Jakob Ramsay och Johan Hamilton med deras folk.
Hepburn och en liop frivilliga skottar följde sina landsmän.
Striden blef både långvarig och förtviflad, ty fienderna, skyddade
af det höga bröstvärnet, gjorde ett kraftigt motstånd, hvaremot
de stormande måste under fiendens kulor och hugg tränga
uppför bergsbranten, öfver grafven och vidare uppför sjelfva
fästningsvallen. Ett stycke derifrån, och skyddade af en grushög,
stodo Gustaf Adolf och Pehr Brahe, åskådande striden,
hvarunder en från fästningen kommande kanonkula slog ned vid
sidan, samt öfvertäckte dem båda med grus och dam.
Konungen gick sedan ut på fältet, för att ytterligare uppmuntra
soldaterna, hvarvid en muskötkula slet bort en del af hans
buffelhandske, dock utan att göra någon annan skada. Emellertid
rasade striden utan uppehåll. Osterbottningar och skottar
trängde oemotståndligt fram emellan fiendernas pikar och
kulor, så att ändtligen efter tvenne timmars fäktande de
kejserliga drogo sig in uti slottet, och svenskarne blefvo mästare
öfver hela utanverket. Dagen derpå skullo sjelfva fästningen
stormas, hvartill utsågos svenska och tyska trupper, med gula
och blå brigaden samt österbottningarne i spetsen. Hamilton
hade väntat att med sina skottar äfven denna gång få deltaga
i striden, och han ansåg Gustaf Adolfs vägran för en sådan
skymf mot sig och sina landsmän, att han på stället begärde
sitt afsked och öfvergaf krigshären. Under följande natten
samlades ofvannämnde regementen uti den nyss eröfrade
halfmånen; morgonen derpå, litet fore gryningen, bestämdes till
anfall. Ungefär en halftimma förut, och då alla stodo färdiga,
utsändes en löjtnant med 7 man att undersöka porthvalfvet.
Dold af mörkret, kom han till vindbryggan, hvilken han till
sin stora förvåning fann nedfälld; på inre sidan stodo dock
200 kejserliga på vakt. Då dessa hörde och skymtade någon
rörelse utanför vallen, ropade de och frågade efter lösen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
