Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Würtzburg.
739
namn. "Jag är svensk’1, svarade löjtnanten, och sprang dristigt
med sina få följeslagare upp på bryggan, ropande tillika utåt
halfmånen: "Kamrater! skynden hit, slottet är intaget!" Det
lyckades honom att under en häftig skärmytsling försvara
porthvalfvet emot österrikarne, hvilka, bedragna af mörkret,
ingalunda kunde föreställa sig, att en så liten styrka vågat
anfalla dem. Vid löjtnantens rop störtade emellertid alla de i
beredskap stående logementerna fram, somliga öfver
vindbryggan, andra på stormstegar klättrande öfver murarne. Striden
blef häftig, men kort, ty snart inträngde svenskarne på sjelfva
borggården. Besättningen fortfor detta oaktadt med ett
förtvifladt motstånd, hvarigenom de stormande blefvo ännu mera
uppretade, så att de slutligen började ropa:
"Magdeburger-pardon", och nedhöggo allt som de mötte. Då sprang
Torstensson fram, fattade den kämpande Keller om lifvet och tog
honom till fånga, på samma gång skyddande honom mot
soldaternas raseri, och med anförarens tillfångatagande slutades
ändtligen striden. Borggården var emellertid öfverströdd med
fallna fiender, deribland 20 munkar, dels med, dels utan vapen.
Många hade kastat sig sjelfva till marken, låtsande döden, för
att sålunda undgå honom. Sedan motståndet upphört, ilade
soldaterna till plundring; dock blef ingen qvinna våldförd,
ingen man misshandlad, men penningar och dyrbarheter
bortto-gos utan försköning och i rikt mått. Efter en timmas tid lät
konungen befalla slut på plundringen, och inträdde derpå sjelf
uti slottet. Det var nu redan full dager, så att ban tydligt
kunde se de öfver borggården utströdda liken. Han märkte
straxt, att några af dem hade en lios döda ovanligt frisk färg,
ocli gissade till verkliga förhållandet, hvarföre lian leende
ropade: "Stån upp igen! eder skall intet ondt vederfaras." Vid
dessa ord sprungo genast många af de förmenta liken upp
ifrån marken, samt bugade sig med glädje och tacksamhet för
den räddande fursten. Segervinnarnes byte blef ganska stort.
En mängd silfver och kostbarheter, som stadsboarne hade
förvarat uti slottskyrkan, återlemnades, och likväl erhöllo
soldaterna så mycket. penningar, att de vid delningen med fyllda
hattkullar mätte det klingande myntet. Konungen behöll för
egen räkning rustkammaren, innehållande vapen för 7,000 man
till fot och 4,000 till häst, 18 större och 30 smärre kanoner,
samt 4 mörsare; stallet med en mängd utsökta hästar; vinkäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
