Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Planchet & C:is aktier komma åter i pari - 21. Monk avslöjar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
- De fiskare, som fört mig hit, skola hjälpa eder att föra
dem om bord. Om möjligt, så var borta redan om en timme.
- Ja, general, svarade Atos.
- Herr d’Artagnan! ropade Monk genom fönstret.
D’Artagnan kom skyndsamt upp.
- Omfamna eder vän och säg honom farväl, min herre, ty
han återvänder till Holland.
- Till Holland! utropade d’Artagnan; än jag då?
- Det står eder fritt att följa honom, min herre, men jag
ber eder stanna, tillade Monk. Avslår ni min anhåilan?
- Nej, general, jag är till eder tjänst.
D’Artagnan omfamnade Atos och tog ett kort farväl. Monk
gav akt på dem båda. Sedan han själv övervakat
förberedelserna till avresan och bevittnat Atos1 avfärd, tog han den helt
förvånade d’Artagnan under armen och fortsatte till
Newcastle. Medan d1 Artagnan gick vid Monks arm, mumlade han
helt sakta:
- Gott, gott! Det ser ut, som huset Planchet & C:is aktier
åter börja stiga.
21. MONK AVSLÖJAR SIG.
Fastän d’Artagnan smickrat sig med en vida större
framgång, fattade han likväl ej fullkomligt rätt sin ställning.
Atos’ resa till England, konungens förbund med Atos och den
besynnerliga överensstämmelsen mellan hans egna avsikter
och greve de la Féres blev för d’Artagnan ämnen till viktiga
betraktelser. Det bästa var att låta saken ha sin gång. En
oförsiktighet hade begåtts, och om än d’Artagnan lyckats i
vad han företagit sig, hade han dock ej rönt några fördelar
därav. Då allt var förlorat, äventyrade man ingenting mer.
D’Artagnan följde Monk till hans läger. Generalens
återkomst hade frambragt en underbar verkan, enär man trott
honom vara förlorad. Men Monk tycktes med sitt stränga
ansikte och sin isande hållning fråga sina fjäskande
underbefälhavare och sina förtjusta soldater om orsaken till denna
munterhet Därför sade han också till den underbefälhavare,
som kom honom till möte och förklarade, vilken oro man känt
över hans bortovaro:
- Varför det? Måste jag då nödvändigt avlägga räkenskap
för eder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
