Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Ett lanthus av en furukista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Det behövdes icke en gång, att konungen själv uppträdde
som handlande person i denna efterpjäs, vari Monk skulle
utkräva sin hämnd. Konungens roll kunde helt enkelt inskränka
sig till att förlåta vice konungen av Irland, vad han företagit
sig mot d’Artagnan. För att lugna hertigens av Albemarle
samvete behövdes ingenting vidare än ett med leende min
uttalat té absolvo eller de nederst på ett pergament tecknade
kråkfötterna: Karl, konungen, och med dessa två uttalade eller
dessa två skrivna ord vore den arme d’Artagnan för alltid
begraven under ruinerna av sin rika uppfinningsgåva.
- Jag måste, tänkte gaskognaren, och denna tanke var
frukten av de betraktelser han nyss anställt, skaffa mig säkra
bevis på Monks likgiltighet med avseende på det förflutna.
För att utröna detta begav han sig snart nog till Monks hus,
och kom helt upphetsad dit. Man införde honom till vice
konungen med en beställsamhet, vilken tycktes bevisa, att man
ansåg honom som en person, vilken tillhörde huset. Monk var
nu inne i sitt arbetsrum.
- Mylord, sade d’Artagnan med det uttryck av
öppenhjärtighet, gaskognaren så väl förstod att giva sitt sluga ansikte,
mylord, jag kommer för att utbedja mig ett råd av eders
härlighet.
Monk, alltid lika förbehållsam, svarade:
- Vad för råd, min vän?
Monks ansikte hade ett icke mindre öppenhjärtigt uttryck
än d’Artagnans.
- Framför allt, mylord, lova mig att vara tystlåten och
överseende.
- Jag lovar eder allt, vad ni begär. Vad är det fråga om,
säg? i» , . {i 4|
- Jo, mylord, jag är icke så helt och hållet nöjd med
konungen. it<4
- Åh, verkligen? Hur då, min bäste löjtnant?
- Jo,.hans majestät behagar stundom tillåta sig ett för hans
tjänare ganska mycket komprometterande skämt, och
skämtet, mylord, är ett vapen, som ganska djupt sårar oss krigare.
Monk gjorde sig all möjlig möda att ej förråda sina tankar,
men d’Artagnan bespejade honom med en alltför ihärdig
uppmärksamhet, att han ej skulle varseblivit en nästan omärklig
rodnad på hans kinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
