Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Portos ångrar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst sätt tillknäppa sina kläder och sätta hatten mera på sned
gav han sin person något av den militäriska hållning, vars
frånvaro nästan skrämt upp Aramis.
Sedan detta var gjort, behandlade han eller rättare låtsades
han behandla sin värd utan krus och inträdde helt oförmodat
i hans rum.
Aramis sov eller låtsades sova.
En stor bok låg uppslagen på nattduksbordet; vaxljuset
brann ännu i sin silverstake. Det var mer än tillräckligt för
att övertyga d’Artagnan, det prelaten helt oskyldigt tillbragt
sin natt, och att han skulle uppvakna med ganska goda
avsikter.
Musketören gjorde med biskopen, som biskopen gjort med
Portos.
Han klappade honom på axeln.
Aramis låtsades påtagligen sova, ty i stället för att plötsligt
vakna, han, som alltid haft en så lätt sömn, lät han tecknet
förnyas.
- Ah, är det du? sade han och sträckte ut armarna. Vilken
angenäm överraskning! Sömnen kom mig sannerligen att
förgäta, det jag var nog lycklig att äga dig. Vad är klockan?
- Jag vet icke så noga, svarade d1 Artagnan något förlägen.
Som jag tror, är det tidigt på morgonen. Men du vet ju, att
den fördömda vanan hos oss militärer att vakna innan dager,
ännu hänger fast vid mig?
- Vill du kanske redan rida ut? frågade Aramis. Jag
tycker ändå, att det är bra tidigt.
- Som du behagar.
- Vi kommo ju överens om att ej förr än klockan åtta stiga
till häst?
- Det är visst möjligt, men jag kände så stark lust att se
dig, att jag sade till mig själv: ju förr, dess bättre!
- Och mina sju timmars sömn? invände Aramis; besinna,
jag hade räknat därpå, och jag måste nödvändigt ersätta, vad
som går förlorat därav.
- Men förr var du långt mindre begiven på att sova, min
vän; då var du rask och livlig, och man tog dig aldrig på
sängen.
- Och just detta är orsaken, varför jag numera så gärna
trives där.
V. B. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
