Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Ludvig XIV finner La Valliére ej värdig Bragelonne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
i alla fall ändå icke så bra, och ni, greve, gör, efter vad jag
tror, mycket avseende på glansen av eder familj?
- Jag, sire, gör ej avseende på någonting mer än min
tillgivenhet för eders majestät.
Konungen tystnade åter.
- Hör på, min greve, sade han därefter, ni har sedan
början av vårt samtal förvånat mig. Ni kommer för att
begära mitt samtycke till ett giftermål, och ni synes helt
nedslagen, då ni framställer denna begäran. Åh, huru ung jag
är, bedrar jag mig likväl sällan, ty med några låter jag
min vänskap understödja förståndet, och mot andra begagnar
jag mitt misstroende, som fördubblar skarpsyntheten. Jag
upprepar ännu en gång, ni framställer ej denna begäran av
edert hjärtas böjelse.
- Nå väl, sire, det är verkligen så.
- Då förstår jag eder icke; säg nej.
- Nej, sire, jag håller av hjärtat av Bragelonne; han är
förälskad i fröken de la Valliére, han lovar sig av framtiden
ett paradis; jag är icke bland dem, som vilja förstöra de
ungas förhoppningar. Detta giftermål är mig emot, men jag
bönfaller dock, att eders majestät ville så fort som möjligt ge
sitt samtycke därtill och sålunda bidraga till Raouls lycka.
- Nå, säg då, greve, älskar hon honom?
- Om eders majestät vill, att jag skall säga sanningen,
så tror jag icke på fröken de la Valliéres kärlek; hon är
ung, nästan bara barnet, hon är berusad; glädjen över att
vistas vid hovet, äran att vara i madames tjänst skola i
hennes huvud uppväga den ömhet, hennes hjärta kunde
innesluta; det blir således ett hus, sådana eders majestät ser
många vid hovet; men Bragelonne vill det; må det då bli så!
- Ni liknar dock ej dessa medgörliga fäder, som bli sina
barns slavar, sade konungen.
- Sire, jag brukar min fasta vilja mot illasinnade
människor, men icke mot dem med hjärta. Raoul lider verkligen,
han täres av sorg; hans vanligtvis så glada lynne har blivit
tungt och dystert; jag vill icke beröva eders majestät de
tjänster han kan göra.
- Jag förstår eder, sade konungen, och jag förstår i
synnerhet edert hjärta.
- Då, svarade greven, behöver jag icke säga eders maje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
