- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
495

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 63. Ett utslag av kunglig vrede

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

495

- Ah, sire, kan ni så misskänna detta tillgivna .hjärta?
Konungen steg upp, i det han rodnade av harm; svartsjukan

plågade honom nu i sin ordning.

Saint-Aignan började finna ställningen rätt kinkig, då i
detsamma dörrförhänget upplyftes.

Konungen gjorde en plötslig rörelse; hans första tanke var
den, att man kom till honom med en biljett från la Valliére,
men i stället för ett kärlekens budskap såg han blott sin
musketörkapten, som stannade helt stum i dörröppningen.

- Herr d’Artagnan! sade han, aha! ... Nå väl?
D’Artagnan såg på Saint-Aignan. Konungens ögon togo

samma riktning som hans kaptens. Dessa blickar skulle
varit begripliga för alla, desto mer voro de det för Saint-Aignan.
Hovmannen bugade sig och gick ut. Konungen och
d’Ar-tagnan voro allena.

- Är det gjort? frågade konungen.

- Ja, sire, det är gjort, svarade musketörkaptenen i
allvarsam ton.

Konungen yttrade ej ett enda ord mera. Emellertid
uppmanade honom stoltheten att icke låta det bli därvid. När
en konung fattat ett beslut, om det ock varit orättvist, måste
han nödvändigt övertyga alla dem, som sett honom fatta
detta beslut, och framför allt sig själv, att han handlat rätt. Det
finnes en god utväg, en nästan ofelbar utväg att vinna detta
ändamål, den nämligen, att skjuta skulden på offret.

Ludvig, uppfostrad av Mazarin och Anna av Österrike, kände
bättre än någon furste vikten av sitt kungliga kall. Också
försökte han vid detta tillfälle bevisa det. Efter ett ögonblicks
tystnad, varunder han för sig själv anställt de betraktelser,
vi nu gjort helt högt, återtog han i likgiltig ton:

- Vad sade greven?

- Ingenting, sire.

- Men han lät väl icke arrestera sig utan att säga något?

- Han sade, att han väntat sig att bli arresterad, sire.
Konungen upplyfte huvudet med stolthet.

- Jag förmodar, att greve de la Fére ej fortsatt sin roll av
rebell? sade han.

- Först och främst, sire, vad kallar ni rebell? frågade helt
lugnt musketören. Den man, som icke blott låter inspärra sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free