Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 63. Ett utslag av kunglig vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
Men konungen stötte med en ursinnig åtbörd tillbaka
värjan, som föll på golvet och rullade till d’Artagnans fötter.
Hur mycken självbehärskning musketören än hade,
bleknade han likväl, även han, och sade, i det han skälvde av
förtrytelse:
- En konung kan undandraga en soldat sin nåd, han kan
landsförvisa, döma honom till döden, men vore han ock
hundra gånger konung, har han dock aldrig rättighet att
skymfa honom genom att skymfa hans värja. Sire, en
konung av Frankrike har aldrig föraktligt tillbakasatt den
värja, som tillhört en man, sådan som jag. Denna värja är
fläckad; kom väl i håg det, sire; den har hädanefter ingen
annan slida än mitt eller edert hjärta. Jag väljer mitt, sire;
tacka därför Gud och mitt tålamod.
Därefter störtade han fram till värjan.
- Må mitt blod återfalla på edert huvud, sire! utropade
han.
Och med en hastig rörelse satte han värjfästet mot golvet
och riktade udden mot sitt bröst.
Med en rörelse, ännu snabbare än d’Artagnans, störtade
konungen fram, slog högra armen om musketörens hals och
tog med sin vänstra hand om mitten av värjklingen, den
han tyst instack i slidan.
Stel, blek och ännu skälvande, lät d’Artagnan konungen
göra, vad han ville, utan att hjälpa honom.
Nu gick Ludvig rörd, tillbaka till bordet, tog pennan, skrev
några rader, undertecknade dem och räckte d’Artagnan
papperet.
- Vad är detta för papper, sire? frågade kaptenen.
- En order för herr d’Artagnan att omedelbart sätta greve
de la Fére i frihet.
D’Artagnan fattade konungens hand och kysste den;
därefter vek han ihop ordern, stack den under sitt gehäng
och gick.
- O, människohjärta, du konungars vägledare, mumlade
Ludvig, då han blivit ensam, när skall jag kunna läsa i dina
veck som på bladen i en bok! Nej, jag är ingen dålig
konung, jag är ingen eländig konung, men jag är ännu
ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
