Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 79. Ännu en gång på Bastiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Skiltvakten motade ministern med sin pik, men denne, som
var både vig och stark och för övrigt eldad av vreden, ryckte
piken ur soldatens händer och slog honom därmed
eftertryckligt på axlarna. Underofficern, som kom för nära, fick ock
sin del av välfägnaden; båda uppgåvo ursinniga rop, varvid
hela första posteringen rusade ut ur corps-de-gardet.
Bland detta manskap fanns det en, som kände igen
överintendenten och utropade:
- Monseigneur!. . . Ah, monseigneur!. . . Håll, I andra!
I själva verket hejdade han också gardisterna, som beredde
sig till att hämnas sin kamrat.
Fouquet befallde, Qtt man skulle öppna gallerporten för
honom, men man invände, att det stred mot instruktionen.
Han befallde, att man skulle underrätta guvernören, men
denne hade redan fått veta det oväsen, man gjort vid porten;
i spetsen för en piket av tjugo man skyndade han till stället,
åtföljd av sin major, i den övertygelsen, att ett anfall vore å
bane mot Bastiljen.
Baisemeaux igenkände också Fouquet och sänkte sin värja,
vilken han redan lyft.
- Ah, monseigneur! stammade han; kan ni väl ursäkta . . .?
- Min herre, svarade överintendenten, blossande röd och
drypande av svett, jag får sannerligen komplimentera eder,
disciplinen här är ganska god.
Baisemeaux bleknade, emedan han trodde, att dessa ord
endast voro ironi och utgjorde ett förebud till en häftig vrede.
Men Fouquet hade nu hämtat sig; han vinkade åt skilt vakten
och underofficern, vilka togo sig på axlarna.
- Se här tjugo pistoler åt skiltvakten, sade han, och femtio
pistoler åt underofficern. Jag gör eder min komplimang, mina
vänner; jag skall berömma eder för konungen. Nu några
ord oss emellan, herr de Baisemeaux!
Under ett sorl av allmän tillfredsställelse åtföljde han
guvernören in i guvernörshuset.
Baisemeaux darrade redan av blygsel och oro. Aramis’
tidiga morgonbesök! tycktes redan ha sina följder, för vilka
en ämbetsman med rätta kunde förskräckas.
Förskräckelsen blev ännu större, när Fouquet i kort ton och
med befallande blick sade:
- Min herre, ni har i dag på morgonen träffat herr
^Herblay?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
