- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
653

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 80. Usurpatorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

80. USURPATORN.

På Vaux fortsatte emellertid den kunglige usurpatorn
oförskräckt sin roll.

Philippe gav befallning om, att man vid hans levé skulle
införa de personer, som därtill hade rättighet och redan voro
beredda att inträda till konungen. Han beslöt att giva denna
befallning trots herr d’Herblays frånvaro; våra läsare veta
själva, varför han ej kommit tillbaka. Men prinsen, som
trodde, att denna frånvaro ej skulle räcka länge, ville, liksom
alla förmätna själar, ändock pröva sitt mod och sin lycka,
ehuru han var alldeles utan både beskyddare och rådgivare.

Ett annat skäl förmådde honom ock därtill. Anna av
Österrike skulle nu inträda; den så brottsliga modern skulle
ställas inför den son hon uppoffrat.

Philippe öppnade de båda flygeldörrarna, och flera personer
inträdde under tystnad. Philippe rörde sig ej ur stället, så
länge hans kammartjänare klädde honom. Han hade aftonen
förut sett, huru hans bror plägade göra. Han spelade nu
konung så väl, att han ej väckte några misstankar.

Klädd i jaktdräkt, mottog han de besökande. Hans eget
minne, i förening med Aramis’ anteckningar, hjälpte honom
att strax urskilja, först Anna av Österrike, vilken monsieur
förde vid handen, och sedan madame, som fördes av herr
de Saint-Aignan.

Han smålog, när han såg dessa ansikten, och ryste till, vid
det han igenkände sin mor.

Med sitt fina och imponerande, av plågor tärda ansikte kom
hon nu att tala till hans hjärta till förmån för den
namnkunniga drottning, som av statsskäl uppoffrat sitt barn. Han
fann sin mor vara vacker. Han visste, att Ludvig XIV
älskade henne; han föresatte sig att även själv älska henne och
att icke för henne vara ett grymt straff på hennes gamla
dagar.

Han betraktade sin bror med en ganska lätt begriplig
rörelse. Denne hade ingenting usurperat, ingenting fördärvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free