Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 100. D'Artagnans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestäts ynnest. Dessutom hade hon ofta röda ögon, och för
en oövervinnelig är ingenting så motbjudande som att se en
gråtande älskarinna, då alla andra jubla omkring honom.
Fröken de la Vallières stjärna tycktes vid horisonten
fördunklas av moln och tårar.
Men fru de Montespans glättighet stegrades av konungens
framgångar och tröstade honom för varje annan motgång.
Det var d’Artagnan, som konungen hade att tacka härför.
Han ville visa sin erkänsla för dessa stora tjänster och skrev
till herr Colbert:
"Herr Colbert, vi ha att uppfylla ett löfte, som vi givit herr
d’Artagnan, vilken alltid håller sina löften, han. Jag vill nu
låta eder veta, att tiden är inne att verkställa det. Allt, som
i detta hänseende erfordras, skall vid lämplig tid hållas eder
tillhanda.
Ludvig."
Till följd härav lämnade Colbert, som behållit kvar hos sig
d’Artagnans utskickade, åt denne officer ett brev från honom,
Colbert, ställt till d’Artagnan, samt ett mindre, med guld
inlagt ebenholtsskrin, vilket ej tycktes kunna innehålla särdeles
mycket, men som troligtvis ändå var ganska viktigt, enär
man gav brevbäraren fem mans vakt för att hjälpa honom
att fortskaffa det.
Dessa män kommo i dagningen till den plats, som d’Artagnan
just då belägrade, och de infunno sig i generalens bostad.
Man svarade dem, att herr d’Artagnan, ledsen över ett
utfall, som kommendanten dagen förut gjort, varvid man fyllt
löpgraven, dödat sjuttiosju man samt börjat reparera en
bresch, nyss hade marscherat av med tio kompanier
grenadierer för att åter öppna gravarna.
Herr Colberts utskickade hade order att uppsöka herr
d’Artagnan, var helst han kunde finnas och vid vad timme som
helst på dagen eller natten. Han begav sig därför åt löpgravarna
till, åtföljd av sin eskort; de voro alla till häst.
Man varseblev nu d’Artagnan på öppna fältet med sin
guldgalonerade hatt, sin långa käpp och sina stora förgyllda
revärer. Han bet i sina vita mustascher och hans enda
sysselsättning var att med vänstra handen avskaka det stoft, som
kastades på honom av kanonkulorna, då de uppristade jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
