Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanning – envar som i likhet med
Kanaljen på förhand känt denna apoteos
hade haft grava skäl att smita! Även
blommor, slungade med äkta
småbadiansk energi och i tillräcklig mängd,
kunna åstadkomma vissa smärtor. Den
förvildade, upphetsade horden, som såg
sin ledare blott till hälften begravd i
blommor, greps av raseri. Härskriet
skallade ånyo och fruktansvärdare. Horden
störtade ned från estraden, kvällde fram
i en ström bland förskräckta mammor
och skrattande pappor, knuffades,
klängde, välte stolar och berövade varje bord
dess blomsterkvast, varje badianska
hennes koketta lilla bröstbukett, varje
badian hans knappnålsblomma.
Framvältrande som en fräsande våg av
blommor kastade sig horden tillbaka mot
Brenner, strödde, slängde, dängde
blommor mot hennes stackars ansikte med
de blinkande grodögonen, öste blommor
över henne, gned henne med blommor,
pressade ned henne i blommor. Husch!
skrek hon. Uschuschuuusch! Jag kvävs!
Men de övade ingen barmhärtighet.
Inbyltad i blommor släpades hon upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
