Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taget i medlemmar av höga och högsta
kretsar. Äntligen då hovmästare och
kypare bugat sig ut med brickorna brusto
de i ett hjärtrenande och hjärnskakande,
skratt: Lotten, såg du boken, som låg
bredvid honom på bordet i hallen?
Almanach de Gotha? Arma karl, han har
suttit halva natten och grubblat...
De sprungo upp, togo varandra i
händerna, dansade runt och malde salt som
ett par småbadianer. Vad var det som
var så muntert? Just ingenting. Luns
von Hancken hade velat spela dem ett
litet spratt, tacka för sist och ha sista
ordet. Det brutna telegrammet löd!
Prinsessan Lotten med uppvaktning anländer
under nattens lopp. Reservera
lyxvåningen. Excellensen von Hancken. Han
hade velat spela dem ett spratt, han
gjorde dem en tjänst. Misstämningen,
grådasket blåste bort. Han gav dem till
skänks en liten lek, ett obetydligt
äventyr. Men mer än så – den surmulne
ynglingen gav dem en skämtsam
anledning att sluta fred, att åter bli sams.
Det var det roliga i det roliga. De
skrattade, de skojade, de duade varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
