- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
111

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 11. I snapphanekulan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldeles särskildt lämpade anförareegenskaper och
erfarenhet hade visserligen Sven Pålsson lättare än någon
annan för att sammanhålla snapphanarne, och det var ett
fint drag af skarpsynthet hos konung Christian, att han
för ett dylikt uppdrag valde just honom; men äfven han
hade stora svårigheter att bekämpa vid dess utförande
och — misslyckades till sist.

Vid sin afresa hade Sven Pålsson befallt att Severins
snapphaneband genast skulle draga sig tillbaka i sina
gamla gömställen och hålla sig stilla och väl doldt ända
tills han återvände eller gåfve order om uppbrott. Han
ville insöfva besättningen på Wanås i säkerhet för att
utsikterna att taga borgen med öfverraskning, när slaget
en gång föll, skulle bli dess större.

Denna befallning blef också punktligt utförd. Däraf
kom det sig att skogarne kring Wanås hastigt blefvo så
tomma för snapphanar, att ingen enda kunde upptäckas,
då under de närmaste dagarne efter truppens ankomst
starka patruller genomsökte dem. Däraf kom det sig ock
att för denna trakt efter striden vid Spånga inträdde en
period af fred och lugn, som lät den pinade befolkningen
åter draga andan. Den danska armén hade tågat åt södra
Skåne, och med undantag af de afdelningar, som lågo
vid Torsebro och Wanås samt några posteringar längs
etappvägen öfver Ousby och Loushult, fanns numera icke
något svenskt krigsfolk i nejden.

När så därtill kom att snapphanarne höllo sig i
stillhet, tyckte bonden att det åter kändes som fred vore i
landet. Gudstjänst hölls åter i kyrkorna om söndagarne,
och man såg folket arbeta på åker och äng. De nakna
skorstenarne här och hvar samt den allmänna fattigdomen
och nöden voro nästan det enda, som i omgifningarna
kring Wanås vittnade om krigets hemsökelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free