Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till stöd för sin styfmoder och hennes tvenne minderåriga barn,
som Chydenius ansökt detta nya kall, vid hvilket han sedermera
förblef under hela den återstående delen af sitt lif. I Oktober
1755 hade han ingått äktenskap med Beata Magdalena Mellberg,
dotter till handelsmannen i Jakobstad Olof Mellberg. Äktenskapet
blef barnlöst, men Chydenius räknade det i stället för sin
skyldighet att vårda sig om styfsyskonen samt systersönerne
Tengström, i synnerhet om den yngre, hvars uppfostran han helt och
hållet bekostade.
Med samma nit och framgång som Anders Chydenius i yngre
år hängifvit sig åt studierna, egnade han sig efter inträdet på
prestabanan åt sina pligter som själasörjare. Han fattade detta
kall i ordets strängaste mening såsom sin lifsuppgift, och alla
underrättelser, — icke minst de traditioner om honom, hvilka
qvarlefvat till innevarande tid, — loforda enstämmigt den exempellöst
kraftfulla och djupt ingripande verksamhet han sålunda utvecklat.
Med lefvande och varm öfvertygelse omfattade han kyrkans lära,
sådan den samma vunnit sitt uttryck i hennes bekännelse, men
likasom hans omsorg om religionens helgd var förenad med en i
lif och lära ådagalagd upphöjd tolerans gent emot olika tänkande
och sann fördomsfrihet, så afvek han äfven med hänsyn till sitt
lärosätt vida från den dogmatiserande och hårklyfvande riktning,
hvars tomhet och ofruktbarhet han i sin sjelfbiografi så träffande
karakteriserat. Han sökte vid undervisning att lägga de vissaste
och tydligaste sanningar till grund för kristendomskunskapen, men
hade tillika till hufvudsakligt ögonmärke att verkligen upplysa,
öfvertyga och förbättra sina åhörare, och att han i sådant afseende
äfven lyckats praktiskt tillämpa sina grundsatser, sådant bevisas
bäst af den tacksamma hågkomst hans församling länge efter den
ädle herdens bortgång egnat hans minne. Chydenii välsignelserika
lärareverksamhet inskränkte sig icke blott till den offentliga
gudstjensten, skriftskoleundervisningen samt dagliga andaktsstunder
morgon och qväll; derutöfver var han outtröttlig i att hålla
katekisationer, bibelförklaringar och enskilda samtal med sina
församlingsboar, och hans egna ord derom i sjelfbiografin (sidd. 425
och 426) äro bästa intyget, hvilken stor vigt han fäst vid dessa
tillfällen till mera förtrolig beröring med sin församling.
Muntligen fortplantade sägner tala också ännu om den stränga och på
samma gång faderliga uppsigt han sålunda hållit öfver sin hjord,
hvarvid råd och förmaningar städse lämpades efter hvars och ens
behof och andeliga tillstånd. Att „kallas in i långkammaren“ till
enskildt samtal med „doktorn“ var en skräck för hvarje felande
och obotfärdig, på samma gång den nitiske och samvetsgranne
lärarens milda allvar och kärleksfulla sinnelag tillvann honom alla
rättsinnades upprigtigaste vördnad och tillgifvenhet. Hans
andliga samtal blefvo också i följd häraf så eftersökta, att utan allt
tvångsmål ofta nog 200—300 personer på en gång tillbragte
helgdagseftermiddagarne i prestgården för att höra dagens predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
