Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterligare förklaras samt emottaga enskilda råd. För att
fullkomligt ostördt kunna uppfylla dessa lärarepligter hade Chydenius
redan vid det han tillträdde sin församling afsagt sig alla andra
besök om helgdagarne, än dem som egde samband med
församlingsvården.
Med stort bifall uppträdde Chydenius äfven som andlig
författare. I svenska Teologiska sällskapets i Upsala Homiletiska
försök ingick 1781—82 en af honom författad serie Predikningar
öfver tio Guds Bud, hvilka af Teologiska sällskapet belönades med
det för gången utfästa större priset af 10 dukater i guld. Till
dessa predikningar var jemväl bilagdt ett Utkast till
inträdes-predikningar öfver senare taflan, hvilket intogs i samlingen, „så
mycket hellre, som denna hr auktors systematiska sciagrafi kan
lemna hvar och en lätt anledning att sjelf de der föreslagna
ämnen vidare afhandla.“ Tvenne år senare hade samma sällskap
tillfälle att med det då utsatta täflingspriset af 15 dukater i guld
belöna Chydenii Predikningar öfver andra hufvudstycket i katekesen,
hvilka äfvenledes intogos i nämnda samling Homiletiska försök.
Slutligen blef också ett af Chydenius på afrättsplatsen i Kronoby
1786 hållet Tal vid trenne missdådares afrättning samma år tryckt
på svenska samt i tvenne upplagor på finska språket. Dessa
predikningar, särskildt de prisbelönta serierna, bestyrka till fullo
sin författares utom dess nogsamt kända stora förmåga som
religiös talare.
För Chydenii verksamma och mångsidigt begåfvade ande var
det emellertid icke nog att med yttersta samvetsgrannhet fullgöra
de med prestaembetet förenade pligterna, utan han fann derutöfver
tid och lägenhet till utvecklande af en vidsträckt verksamhet i
andra afseenden, främst såsom praktiserande läkare. Detta kall,
i våra dagar så vidt skildt från själasörjarens omsorger, kunde
Finlands presterskap på 1700-talet näppeligen underlåta att befatta
sig med. Man må nemligen erinra sig, att den medicinska
vetenskapens ende representant vid universitetet ännu ett helt
århundrade efter akademins stiftelse också var Finlands ende vetenskapligt
bildade läkare, samt att medicine professorsstolen under samma
tiderymd icke någonsin kunnat med infödd man besättas. För
allra största delen af landets befolkning voro således yrkesmässigt
utbildade läkare ej ens kända till namnet, och det var ett ofantligt
framsteg, då Finland vid medlet af 1700-talet småningom försågs
med fem provincialläkare, hvaraf en hade hela Österbotten till
distrikt med Vasa som station [1]. Apotek inrättades vid samma
tid i Vasa 1760, i Uleåborg 1762 och i Gamla Karleby 1778;
tidigare hade endast så kallade apotekslådor funnits till ett ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
