Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xcm
Nordencrantz trenne år senare i nio särskilda punkter, huru
censuren borde regleras, att den borde handhafvas af en riksens
ständers kansler, som vore för ständerna redo skyldig, men egde rätt
att sjelf antaga åt sig medhjelpare o. s. v. Att preventiv
granskning vore umbärlig, sådant synes uppenbarligen icke heller vid
denna tid hafva fallit honom in*).
Annan ställning till frågan intog den unge Forskäl i sin
samtidigt utgifna ryktbara lilla skrift: Tankar om borgerliga friheten,
der det bland annat yttras: „borgerliga frihetens lif och styrka
består alltså i synnerhet uti en inskränkt regering och en
oinskränkt skriffrihet, allenast allt skrifvande hindras, som utan
gen-sägelse är oanständigt och innehåller hädelse mot Gud,
förgripel-ser mot regering och enskilda och retelser till uppenbara laster.
Skriffrihet uppdnfver vetenskaperna till sin höjd, röjer alla
skadliga författningar, tyglar alla embetsmäns orättvisa och är en
regerings tryggaste försvar i ett fritt rike. Friheten måste der-
för bevaras med frihet. En vis regering lemnar menigheten hellre
lägenhet att yttra sitt missnöje med pennor än med andra gevär,
hvilket upplyser å ena sidan, stiUarj och]förekommer buller och
oro å den andra“ o. s. v.**).
Så märklig Forskåls lilla skrift än är och så antagligt det
synes vara, att han uti den oinskränkta tryckfriheten äfven
inbegripit frihet från förutgående censur, — föga verkan på det
allmänna tänkesättet kunde broskyren emellertid hafva, då den
erhöll så ytterst ringa spridning; yrkandet på censurens upphäfvande
var således fortfarande ett icke offentligen uttaladt kraf. Denna
konseqvens tyckes icke heller legat så nära till hands som en
senare tidsålder kunde vara böjd att tro, sådant visar sig bland
annat påtagligt af allt hvad som härutinnan yrkades och
förhandlades under och vid 1760—62 års riksdag.
Ständernas sammanvaro utöfvade äfven denna gång ett
synnerligen väckande och lifvande inflytande på det offentliga menings-
Stockholm tryckta skriften „Tankar om uppror och förrädiska stämplingar“
i kontradiktorisk motsats härtill förklarar: „vill man se efter grunden och
upphofvet till uppror och landsförräderier, så lär det säkert tränas uti en tör
mycken frihet och fördömlig irring i tankesluten.–––––––Allmänt yrkas den
rättigheten såsom enhvar tillhörig att fritt kunna tänka. Men som våra skyl-
digheter efter lagen och anständigheten i alla gerningar böra aktas, så är
äfven vår tankefrihet bunden. För mycken frihet i tanken leder oför-
märkt till sjelfsvåld i gerningar“, o. s. v. (sid. 13).
*) Se Nordencrantz’ till riksens ständer 1760 öfverlemnade: En
vördsam föreställning uti ett omständeligt svar på de oförgripliga påminnel-
ser, som etc. (Stockholm 1759), sidd. 662—670.
**) Originalupplagan af Forskåls skrift är mycket rar, (utgifvaren har
sett blott ett exemplar af den samma); en ny upplaga trycktes i Stockholm
1792. Vidare härom ses i.Rosenblads anonymt utgifna Nagra Oxd om
Publicitetens Uppkomst och Öden i Sverige s. 44—80, B. E. Malmströms
Grunddragen af Svenska Vitterhetens historia, Samlade Skrifter I, 544—551 och
Lagns, Petter Forskåls lefverne, (Strödda blad. Nytt och gammalt i
historiska och hnmanistiska ämnen I), sidd. 19—25 och 59—72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
