Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xcrv
utbytet; aldrig förr hade allmänna angelägenheter så
oförbehållsamt blifvit afhandlade och diskuterade. Hvad särskildt
tryckfriheten vidkom, kämpade Nordencrantz åter för samma åsigter
som förr, denna gång med anlitande äfven af ironins vapen,
(„Bevis att frihet i tal och skrifter är obillig, straffbar och skadlig“).
I „Tankar om en skälig skrif- och tryckfrihet“ upprepade åter en
annan auktor yrkanden, som icke inneburo något väsendtligt nytt,
ehuru de afsågo att vidga yttranderättens gränser: intet borde
exempelvis få skrifvas „mot vårt vedertagna lyckliga
regerings-sätt“; man borde göra noga skilnad „mellan skrifter som sedigt
upptäcka misstag i lagarne och inkoherens med regeringssättet,
samt de skrifter, hvilka obeskedligt tadla gjorda lagar och röra
larmtrumman i afsigt att abrogera efterverlden innan ständerna
abrogerat lagen“. Som ett långväga sätt att tillintetgöra
tryckfriheten framhålles bland annat den omständighet, om en censor till
äfventyrs icke hade tillräcklig lön (!) för sin så besvärliga,
mödosamma, trägna och äfventyrliga syssla, hvilken tillika kräfde
„vidsträckt kunskap och insigt uti många språk, vetenskaper, lagar,
privilegier och författningar och uti allt en stark urskilningsgåfva“.
— Detta torde redan tillräckligt angifva författarens ståndpunkt i
frågan.
Inom stånden väcktes frågan om tryckfrihets införande vid
samma tid från skilda håll; de undertryckta mössorna rönte
härvid medverkan t. o. m. från några hattars sida. Ständernas stora
deputation tillsatte för frågans behandling ett särskildt utskott,
inom hvilket den bekante Anders Schönberg förde pennan, och
resultatet af utskottets arbete, ehuru aldrig underkastadt
ständernas bepröfvande, är värdt beaktande, särdeles för jemföreisens
skull med samma frågas behandling vid 1765—66 års riksdag.
Detta betänkande af den 13 Maj 1761 lyder sålunda:
[Förslag till] Riksens höglofl. ständers stora
särskilda deputations betänkande angående
skrif-och tryckfriheten.
Riksens höglofl. ständer hafva uti 3 § af instruktionen för denna
deras stora särskilda deputation, uppdragit den samma att ibland andra
qvsestiones legis skärskåda skrif- och tryckfriheten.
Deputationen hafver derför icke bort dröja till att företaga ett
ämne, hvars vigt deputationen känner.
Sakens egen natur vittnar, att en tillåtlig skrif- och tryckfrihet
länder till allmänhetens upplysning, förbättrar onda seder, hindrar
skade-liga utspridda rykten, uppqvickar snillen och befäster kärleken för ett
lyckligt regeringssätt, der laglydnaden på den ena sidan icke anses
såsom tvång antingen för de högre eUer ringare, ej heller på den andra
sidan någon lag inskränker den billiga frihet, som ingen fri medborgare
må betagas.
Deputationen har derför tagit i öfvervägande så äldre som nyare
stadgar om skrif- och tryckfrihet; den har funnit, att ifrån äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
