Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar, så horde dock denna frihet i så måtto dädanefter inskränkas,
att hvad uppå regeringens verkställighet egentligen heror, eller ock dess
redan tagna författningar granskar och dömer, derifrån undantages.
Den senare af dessa författningar är ett bref ifrån hans kongl.
maj:t till kongl. kanslikollegium af d. 15 Aug. 1759, hvarigenom på
kongl. kanslikollegii hemställande stadgadt blifvit, att ingen måtte skrifva
i den vetenskapen, som afhandlar rikets allmänna rätt, så länge till
dess en systematisk afhandling i detta ämnet under kongl. kanslikollegii
inseende kunde hinna utgifvas.
Deputationen anser alla inskränkningar vid kongl. brefvet af den
9 Februari 1748 hädanefter alldeles onödiga, besynnerligen, som den
förut här faststälda grund är nog tydlig att utvisa, hvad som kan
anses stridande emot allmänna säkerheten. Deputationen finner, att det
kan gifva mycken nyttig upplysning, om det fritt tillåtes alla att i
skrifter göra påminnelser äfven vid antagna och faststälda allmänna eller
enskilda ekonomiska författningar, om deras förbättringar, skadeliga
följder och om de missbruk, som någon tror sig kunna visa hafva
in-smygt vid ett och annat utmärkt ämne.
Deputationen hafver förut undantagit ständers och regeringens
beslut i statsärenden. Den kan aldrig styrka till något, som förminskar
laglydnad, hvilken alltid är frihetens säkraste stöd; men den finner
också icke, att laglydnaden brytes, då uti anständiga skrifter, der en
tagen författning icke nämnes, man med höfiiga talesätt endast granskar
det ämnet, hvarom författningen handlar, och utan att röja illsinta
af-sigter framställer skäl mot och med.
Äfven anser deputationen alla rikets medborgare lika berättigade
att arbeta i den vetenskapen, som afhandlar rikets allmänna rätt,
livil-ket icke kan blifva stridande emot den esprit och afsigt, hvartill
fun-damentallagarne äro författade, då de härförut faststälda gränser för
skriffrihet i sådana ämnen icke öfverträdas, och hvilket äfvenledes icke
hindrar, att ju en viss särdeles väl författad systematisk afhandling i
detta ämnet kan under kongl. kanslikollegii inseende och riksens
ständers fastställande utgifvas och med kongl. myndighet förordnas till
ungdomens undervisning vid allmänna lärohusen.
Deputationen fordrar vid allt detta, att allt skall vara skrifvet
med anständighet och höfliga talesätt, hvilka icke annat kunna än i alla
riken tålas, när deremot oskäligt djerfve skribenter icke undgå straff
äfven i de fria stater, der icke en gång någon censor finnes.
Deputationen ser väl, huru svårt det är att tydeligen utmärka,
hvad som är anständigt eller med goda seder öfverensstämmande, eller
icke; den föreställer sig, att hvar och en, som hyser stadgade
tänkesätt och som sjelf eger goda seder, hvilket den förmodar alltid böra
träffas hos en censor, lär genast veta, att allt, som angriper någon
enskild person på ett med allmänna säkerheten icke öfverensstämmande
sätt, allt, som icke med värdighet i en upplyst tid kan sägas ibland
hederligt folk, allt, som icke instämmer med en gudelig och förnuftig
sedelära eller med dygd, laglydnad och ärbarhet, är också stridande
emot anständighet och goda seder och således till tryck förbudet; dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
