Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCIX
sinnat, att ingen lag kan derutinnan sättas för riksens ständers
godt-finnande, hvilka i hvarje särskild händelse kanna, om dem så nyttigt
synes, besluta huru dermed till allmänhetens fördel förfaras må; dock
har deputationen icke kunnat styrka till att förhindra tryckning af de
ifrån respektive stånden utfärdade beslut och af deputationemas
protokoller samt betänkanden; äfven finner deputationen intet hinder, att
ju riksdagsmemorialer måga tryckas, sedan sekreteraren i ståndet med
sitt namns underskrift intygat det i ståndet vara uppläst, och att
författaren till memorialet antingen fått sitt stånds tillåtelse att inlemna
memorialet till de andra stånden, eller att memorialet genast blifvit
bifallet eller till någon deputation remitteradt. Likaledes tillstyrker
deputationen, att alla akter och handlingar, som vid riksdagar förekomma,
och lända till nyttig upplysning, måge tryckas, enär de icke böra vara
sekreta och hållas tyste, dock att censors påskrift vid allt detta fordras,
hvilken vid enskilde personers skrifter eger utesluta, om något skulle
strida emot de honom föreskrifna lagar.
Detta torde väl synas gifva censor ett anseende af en allt för
stor rättighet öfver riksdagsmannafriheten, men utom den
angelägenheten att hafva visshet om en sådan skrifts rigtighet, är förmodligt att en
riksdagsman bör anses tänka mera hederligt, än att man kan befrukta,
det någon skulle ingå uti en så usel skrifart, som kunde förorsaka
denna farhåga, hvilken således förfaller. Ständers säkerhet och heder
fordrar äfven, att missbruk af skriffrihet bör för rikets bästa hindras,
hvilket på detta sättet allra bäst kan verkställas. Det är icke troligt,
att en censor skulle våga visa riksens höglofl. ständers ledamöter en
olaglig ogenhet, hvilket, om det ock skedde, lättare kunde rättas, än att
riksens höglofl. ständer sjelfve genom dageliga öfverläggningar och
voteringar skulle sysselsätta sig med den frågan, om en akt eller ett
memorial skulle tryckas eller icke.
Yinner detta riksens höglofl. ständers bifall och samtycke, vill
deputationen framdeles yttra sig om de förbättringar, som finnas vara
nödiga vid censur-statens nuvarande inrättning, så väl som att
upp-gifva en förbättrad instruktion för censor librorum, lämpad efter den
författning, som riksens höglofl. ständer nu vidtaga, hvilken tydligen
bör föreskrifva en censors pligt och dess ansvar.
Den omständighet återstår nu endast, huruvida de inom riket
utarbetade böcker och skrifter måga tryckas utomlands, hvarvid
deputationen finner kongl. kanslikollegii förbud af den 6 September 1748
deremot så vida kunna inskränkas, att manuskripter och böcker på
främmande språk, som här i riket utarbetade blifvit, då endast måtte
få tryckas utom riket, när svenska boktryckaresocieteten icke vill
påtaga sig att för förlagets dryghet trycka en sådan skrift, hvarpå det
hos kongl. kanslikollegium bör anmälas och så manuskriptet utsändas,
då likväl förut behörigen censureradt.
Deputationen lemnar nu till riksens höglofl. ständers ompröfvande
och bifall det betänkande, som den således byggt på förra stadgar och
på sjelfva ämnets naturliga beskaffenhet.
Deputationen hade väl kunnat föra sin omtanka ännu längre till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
