Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXIY
icke heller med allmänna förkastelsetermer vräka någon skrift,
utan i ty fall gifva skälen medelst påskrift specifice och
omstän-deligen till känna samt utmärka åtminstone de förnämsta ställen,
hvarför skriftens utgifvande icke kunde tillåtas.“
Borgmästaren Miltopceus var dock icke till freds med detta
svar, utan uppmanade å nyo Oelreich att „för egen del gifva dess
positiva utlåtande om nyttan eller skadan af censurens verkliga
bestånd, då först, efter herr borgmästarens tanke, vore tid att varda
betänkt uppå de bästa prekautioner, hvilka i förra händelsen borde
vidtagas.“
„Herr statssekreteraren anförde, att all frihet måste vårdas,
och när man ville vinna det ändamålet, borde ock medlen
deref-ter lämpas. Ifrån ett hitintills herskande tvång uppå snillen,
pennor och tryck till ett sådant slags yttersta frihet att utan
minsta hinder kunna utströ, om icke alltid strax ögonskenligen
farliga och skadliga, likväl till irring och misstag ledande idéer,
vore ett mägta äfventyrligt afsprång. Så mycket som detta genast
i begynnelsen kunde motas och förekommas, så blefve den rätta
friheten mer stärkt och främjad, än den i någon väsendtlig måtto
träddes för nära; och då en slik tidig vård långt ifrån att nu
mera kunna vid utöfningen bero på en censors sjelfbehag och
godtycke, måste nödvändigt tillika medföra fullkomligaste trygghet,
sedan alla de vidtbegripne hittills öflige förkastelsetermer
afskaf-fade blifvit, så vore ock visserligen att förvänta, det censor såge
sig hädanefter på det högsta väl före, att ej något hölles ifrån
tryckning, som tryckas borde, i synnerhet som det äfven vore
rimligare att tänka, det en censor faller vida lättare att af sin
lärdom och vidsträcktare erfarenhet anmärka och utmönstra de
antingen med stadgadt råd eller oförsedt framdeles sig yppande
mer och mindre farlige och förledande passager, än för en
författare att dem icke inblanda; till bestyrkande af hvilken senare
omständighet upp teddes nu af statssekreteraren någre till censur
hos honom inlemnade rim af ett vid första ögonkast väl
oskyldigt både innehåll och anseende, men hvilka dock vid närmare
granskning funnos bestå af invecklade ordalag, de der exprimerade
i samtag med för- och eftergående strofer på sina ställen ej någon
ringa tillböjelse för envåldsregering, så ock tillika mindre
anständiga utlåtelser om närvarande ställning i den regering vi nu
lyckligen ega, och — så framt detta ej i dess linda blifvit qväfdt —
hade säkert kommit att gå ut i allmänheten, med fara att der
göra förderfliga intryck. Herr statssekreteraren, nöjd å ena sidan
att dock ändteligen en gång finna mål och gräns för den
despo-tiska myndighet, som af censorsmagten i all sin vidd blifvit
föröf-vad, kunde likväl å den andra ej annat än hålla i högsta måtto
betänkligt, om det, som med all rätt och skäl aldrig borde komma
i dagsljuset, skulle lemnas icke dess mindre dess obehindrade
lopp och ej förr hållas tillbaka, innan en elak verkan blifvit
fram-alstrad, hvilket då stode i fara att kunna hända, der all censur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
