Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinna öfverhanden: i särskilda län fogades t. o. m. redan
anstalter till tvångets ökande, man påyrkade legofolkets fördelning genom
lottkastning, och tjenstehjonsfrågan blef dagens vigtigas te
angelägenhet *).
De allt hetsigare och mera trångsinta uttalandena bragte
Chydenius i harnesk. Under sommaren 1778 skref han två
artiklar i frågan, som anonymt infördes i Dagligt Allehanda, hvardera
pekande på kommande fullständigare utläggning. Denna utkom
sedermera på hösten samma år, med författarens namn utsatt,
och för en tid var åter Chydenii namn på allas läppar, knappast
mindre än tolf år tidigare. Också måste erkännas, att den varme
förkämpen för en frisinnad lagstiftning gjorde sig värd en ny
lager, — fullt jemförlig med de vackraste han vunnit förr, — med
att nu utgifva den lysande apologi för social frihet, hvilken han
kallade: Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt.
Skriften börjar med att beklaga, huruledes under en
upptäckternas och vetenskapernas blomstringsperiod det dyraste af
allt, menniskoslägtets rätt, vårdslösades. Det talades mycket om
frihet, men dermed förstods vissa klassers och personers
rättigheter, och hela samhället förmentes hafva förmån af hvad som
allenast gagnade visse. Efter en antydan om hvad som för gången
manat honom att fatta i pennan, bevisade Chydenius derå på
logiskt och bindande sätt, hurusom arbetare ej borde tvingas till
årstjenst och icke heller kunde skyldigkänuas att åtnöja sig med
viss årslön, enär sådant kränkte deras menskliga rätt och tillika
stred mot rikets och dess innebyggares eget intresse. Han
erinrade om den filantropiska rigtning, hvilken samtidigt gjorde sig
gällande på lagstiftningens olika områden i hela Europa, framhöll,
att de förra stadgarna faktiskt icke blifvit efterlefda och voro
omöjliga att bokstafligen tillämpa, samt formulerade slutligen med
samma konseqvens och skärpa som förut i liknande fall sitt
slutyrkande, att det helt enkelt borde lemnas i hvarje undersåtes
frihet, så tjenare som husbonde, att med hvar andra
öfverens-komma om årstjenst eller daglön till pris, hvarom de sjelfva kunde
åsämjas.
Chydenius var så angelägen om ett uttömmande
meningsutbyte i denna fråga, att han ärnade af egna medel utfästa ett
pris för den, som starkast kunde vederlägga hans tankar, men
tillkännagifvandet derom blef sedermera af honom sjelf inhiberadt,
af orsak att proposition samtidigt framstäldes till riksens ständer
i tjenstehjonsfrågan. Deremot dedicerade han sin skrift till konung
Gustaf III, och skref i sin den 12 Sept. 1778 daterade tillegnan
bland annat:
*) Betecknande för den retade sinnesstämningen hos en stor del
husbönder är artikeln af Sat Sapienti, se referatet i Chydenii Politiska Skrifter
sid. 371, äfvensom artiklar i den af Patriotiska sällskapet utgifna
Hushållnigs-journalen 1777—78, (särdeles 1777, sidd. 478, 479).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
